Anbelangandes ...

… halsont har de senaste 12 timmarna har varit ganska oroliga. Jag har inte kunnat sova och istället legat och vridit mig i tankar på miljöförstöring, ohälsosamma politiska ideologier och vad jag har för roll i det hela – vad kan jag göra för att bidra med att sätta stopp för det här?

Morgonen börjar med att jag fixar saker med sms innan jag ens klivit upp. Jag bäddar ihop min IKEA-soffa medan jag funderar på om den innehåller bromerade flamskyddsmedel som hämmar min reproduktionsförmåga. Jag trippar över plastmattan som dominerar min lägenhet medan jag funderar på om jag kanske inte skall skriva till hyresvärden och be honom ta ut fanskapet så jag kan slippa mjukgörarna. Jag försöker äta frukost med en fortfarande sårig hals medan jag läser om gröna/bruna tak och miljövänligt guld i Sveriges Natur.

Bildkälla - nature

Jag öppnar min mejl och läser om den amerikanska ursprungsbefolkningen Crees ordspråk.

Endast då det sista trädet har dött, den sista floden har förgiftats, och den sista fisken har dött kommer vi att inse att vi inte kan äta pengar.

Pocahontas sjunger om hur högt trädet kan nå, men att ingen kan svara på det om man hugger ned det. Skulle det argumentet kunna blidka ett skogsbolag? Knappast. Men forskarna talar om att vi har 50 år, säkert kortare tid på oss innan resurserna tar slut. Jag kan inte lita på vad som helst – men jag vet hur allt fungerar och ger dem ändå ett tyst rätt.

Så .. finns det hopp?

Klart det finns. Jag jobbar på det. Det finns så många som gör så mycket. Om alla vi som tvekar på vad vi kan göra för världen istället sällar oss till dem och hjälper dem, då blir vi mäktigare, och till sist måste den lilla ringen ha spridit sig över hela vattenytan, och mångfördubblat sig.

Eller som Bamse sade: Man skall aldrig ge upp!

Bildkälla