June
Tuesday 16 December 2008 photo 1/1
|
Hmm. Om jag hoppar av skolan får jag inte bo hemma, fick jag veta igår.
Genom allt dåligt jag gått igenom, är det tanken på att någon i alla fall
älskar mig som fått mig att tåla det. Helt plötsligt tänker de kicka ut mig
för att jag är dum i huvudet. Jag har aldrig känt mig såhär ensam, det
känns som det är ett stort hål i mig just nu och det gör så jävla ont. Igår
kväll satt jag och grät, hyperventilerade, för jag kände mig så jävla obetydlig.
Jag har aldrig velat ha tröst, jag har aldrig bett om tröst. Men igår ville jag
så jävla gärna ha en axel att gråta mot. För jag var så jävla ensam.
Jag skrev förut att det som räknas i slutändan är ens närmaste, deras kärlek.
Men vad gör man när den är borta?
Jag vill flytta, speciellt nu när jag förstår att de kan överge mig, som de
tänker göra om jag hoppar av skolan. Men jag kan inte. Och det gör mig
så jävla arg. Jag har pratat mycket om att jag vill flytta, och helt plötsligt
är det DEM som får mig att göra det. Jag vill flytta självmant, inte för att
jag måste.
Jag skulle kunna bo hos mormor och morfar i skellefteå. Om nu de fort-
farande älskar mig fastän jag är en idiot.
Nåja, jag har i alla fall bestämt mig för att fortsätta i skolan. Det är ju mitt
liv. 3 år till i något slags helvete - sure.
Skrev det här för att alla vänner och shit ska veta varför jag inte är så jävla
glad just nu. Är om möjligt ännu mer osocial för jag pallar verkligen inte.
Bai.
Genom allt dåligt jag gått igenom, är det tanken på att någon i alla fall
älskar mig som fått mig att tåla det. Helt plötsligt tänker de kicka ut mig
för att jag är dum i huvudet. Jag har aldrig känt mig såhär ensam, det
känns som det är ett stort hål i mig just nu och det gör så jävla ont. Igår
kväll satt jag och grät, hyperventilerade, för jag kände mig så jävla obetydlig.
Jag har aldrig velat ha tröst, jag har aldrig bett om tröst. Men igår ville jag
så jävla gärna ha en axel att gråta mot. För jag var så jävla ensam.
Jag skrev förut att det som räknas i slutändan är ens närmaste, deras kärlek.
Men vad gör man när den är borta?
Jag vill flytta, speciellt nu när jag förstår att de kan överge mig, som de
tänker göra om jag hoppar av skolan. Men jag kan inte. Och det gör mig
så jävla arg. Jag har pratat mycket om att jag vill flytta, och helt plötsligt
är det DEM som får mig att göra det. Jag vill flytta självmant, inte för att
jag måste.
Jag skulle kunna bo hos mormor och morfar i skellefteå. Om nu de fort-
farande älskar mig fastän jag är en idiot.
Nåja, jag har i alla fall bestämt mig för att fortsätta i skolan. Det är ju mitt
liv. 3 år till i något slags helvete - sure.
Skrev det här för att alla vänner och shit ska veta varför jag inte är så jävla
glad just nu. Är om möjligt ännu mer osocial för jag pallar verkligen inte.
Bai.
Visa toppen
Show footer