Okej, ni kanske har märkt att jag inte riktigt är mig själv ibland. Eller väldigt ofta, tycker bara att det är väldigt jobbigt just nu.. Jag vill inte ha det så här, sanningen är den att jag verkligen behöver dig för att klara av min vardag, visst ja skrattar några gånger om dagen, men det är inget som gör mig gladare. Jag orkar inte fejka mitt skratt längre, jag har försökt dölja min smärta, men nu orkar jag inte det, få ingen chock, jag orkar bara inte hålla det inom mig. När det är du & jag när du håller i min hand när du rör mig, när ja ser dig när ja hör din röst när du kysser mig ååhh.. Då är jag den lyckligaste människan på denna jord. Ja orkar inte, ja bara orkar inte sakna dig varje dag..

När någon skriver på msn, sms fb när någo ringer så hoppas jag varje gång att det är du..

Mitt hjärta slår ett extra slag varje gång ja ser din bild, bilderna på oss, men gud vad är det som händer med mig.. Förlåt var tvungen att skriva av mig lite..

Jag har aldrig gråtit så här mycke för en kille, men du är
speciel, du har nått som de andra killarna inte har

vad heter han pm?