Wednesday 6 February 2008 photo 1/1
|
Vaknar upp av stadens larm nu har dom tider att passa framför min bit av mark där glider en massa av mobiler och kassar tennisskor reser mig och ler mot dessa förstenade människor levande döda dödlevande nickar åt en passerande inget gensvar men frågan är ser han det de har lyckats men frågan är om han eller hon är glad det är i alla fall jag så jag börjar min promenad hej hej hej hej hej hej hej hej rätade på ryggen och hälsade glatt och någon ekade det jag själv hade sagt han sa jag bor i en kartong här i staden har inte bytt kalsonger på flera dagar men jag har en bild om du vill se på damen jag spar den fast det är klart det var ju ett tag sen då var jag alltid dragen kung i baren tills hon stack den där dagen men jag är ändå en glad en vid torget hjälpte jag en vaken liten tant med sin till bredden fulla kasse som skar in i hennes handled min förvåning var stor för av någon anledning ville hon inte ha hjälp några barn tittade skrämt så jag knatade mot centrum och på gatan mitt i trängseln talade jag till människor men de svarade med skällsord och ”jag hatar den här trängseln” och ”jag har ingen växel” ”hurru du skaffa ett jobb” några barn skrattade rått så jag fortsatte promenaden osynlig på trottoaren och mindes vad de sa på socialen så nu gick jag själv i staden jag fick inte träffa barnen fick inte ens skicka födelsedagskort till barnen jag tror jag tappar kontrollen jag tror jag vet vad de tror krossar en flaska mot stolpen tar den och kastar mot folket det här ska bli den första gången som de hör och de ser för de vill bara låtsas om mig när jag gör något fel Snooooooooooooooook! <3
Annons