Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
I dagens samhälle behöver man aldrig vara mörkrädd. För man kan alltid tända en lampa.
.
Semesterminne är så viktiga. Hur skulle vi kunna återuppleva dom om vi inte hade våra kameror? En bild innehåller ju så mycket känslor. Bara genom att titta på en bild kan man ju till och med
Känslan när man tankar ur minnsekortet efter en resa, promenad eller kanske bara en helt vanlig dag kan ju variera. Men oftast finns där ändå en förväntan. Blev verkligen den där bilden så sp
Att stänga utav världen och koncentrera sig på bilden... Man registrerar knappt att det finns folk runt ikring en. Folk vänder sig om för att se vad det är som blir fotograferat. Att se något u
Säger bilderna egentligen något om fotografen? Tas bilden bara för att dokumentera eller för att motivet får fotografen att må bra? Bilder har så många oilka syften. Bilder får mig att känna
Att ensam stå emot trycket från omvärlden är inte alltid lätt. Så många intryck som påverkar en. Ibland otroligt frestande att bara släppa å ge efter. Ibland otroligt motbjudande men ändå
.
T-banerace Grynig till tusen men mörkt å högt iso när jag tog bilden
... å uteserveringen var oroväckande tom.
Alla vandrade mot centrum. Som paralyserade utav något. Man kunde höra stadens sorl medans folket med tomma blickar fortsatte sin vandring.
Alla var på väg bort. Uteserveringarna gapade tomma. Varför?
Det kändes oroväcknde att se dessa stålskulpturer avteckna sig mot den allt mörkare himmeln.
Målet var nått. Det var hit alla vandrade.
Pendeltåg.... Slukade massor utav människor som tittade men inte såg.
.
.
I saw the sign.... Känns som att det snart måste bli en ny resa till sthlm för att fota. Fast vette tusan om jag åker in kommunalt. Kanske en rundtur med tunnelbana...