September
Tuesday 3 August 2010 photo 1/1
|
Dagarna blev till veckor och nu hade det gått en månad.
En månad sedan allt föll ihop. Föll itu. Föll isär.
En månad full av sorg, hat och misär.
Men också av saknad och längtan.
Den där smygande känslan av hur allt hade varit innan.
Hur allt hade varit så himla perfekt, så magiskt.
Den känslan omfamnade henne ibland.
Men det gjorde för ont. För ont att tänka tillbaks.
För nu visste hon vad hon trodde då.
Att det var för bra för att vara sant.
Det hade varit hennes verklighet.
Men hans illusion av verkligheten.
Det var svårt att stå på egna ben.
Då hon alltid hade honom att stödja sig mot.
Hon föll ner. Ner på sina knän. Och hittade sitt krossade hjärta.
Sakta men säkert började hon samla ihop bitarna.
Men som alltid när ett hjärta blir krossad.
Så fattas det en bit. Den har gått förlorad.
Men samtidigt som en bit går förlorad.
Så härdas hjärtat. Det blir svårare att tränga sig igenom.
Rädd för att bli sårad igen.
Rädd för att bli krossat igen.
Till den punkt att man låser sig och kastar bort nyckeln.
Men varje fängelse har en öppen dörr.
Varje becksvart tunnel har en utgång där ljuset strömmar in.
Med dessa tankar i huvudet kunde hon komma över honom.
Med dessa tankar i huvudet fanns det ingen plats för honom.
För nu var han bara historia. Ett gammalt kapitel.
Nu börjar hennes nya kapitel.
Med nya syner, upplevelser och möjligheter.
Nu ska hon hitta rätt nyckel till hennes hjärtas lås.
Då solen bländar hennes ögon i slutet av tunneln.
En månad sedan allt föll ihop. Föll itu. Föll isär.
En månad full av sorg, hat och misär.
Men också av saknad och längtan.
Den där smygande känslan av hur allt hade varit innan.
Hur allt hade varit så himla perfekt, så magiskt.
Den känslan omfamnade henne ibland.
Men det gjorde för ont. För ont att tänka tillbaks.
För nu visste hon vad hon trodde då.
Att det var för bra för att vara sant.
Det hade varit hennes verklighet.
Men hans illusion av verkligheten.
Det var svårt att stå på egna ben.
Då hon alltid hade honom att stödja sig mot.
Hon föll ner. Ner på sina knän. Och hittade sitt krossade hjärta.
Sakta men säkert började hon samla ihop bitarna.
Men som alltid när ett hjärta blir krossad.
Så fattas det en bit. Den har gått förlorad.
Men samtidigt som en bit går förlorad.
Så härdas hjärtat. Det blir svårare att tränga sig igenom.
Rädd för att bli sårad igen.
Rädd för att bli krossat igen.
Till den punkt att man låser sig och kastar bort nyckeln.
Men varje fängelse har en öppen dörr.
Varje becksvart tunnel har en utgång där ljuset strömmar in.
Med dessa tankar i huvudet kunde hon komma över honom.
Med dessa tankar i huvudet fanns det ingen plats för honom.
För nu var han bara historia. Ett gammalt kapitel.
Nu börjar hennes nya kapitel.
Med nya syner, upplevelser och möjligheter.
Nu ska hon hitta rätt nyckel till hennes hjärtas lås.
Då solen bländar hennes ögon i slutet av tunneln.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Fri 13 Aug 2010 21:47
Jag har ångrat mig. Jag kan beskriva dig med ett ord, baserat på dina texter.
Vacker!
Vacker!
Chibi
Thu 5 Aug 2010 15:46
ok, du skriver jätte bra men du borde tänka på hur du sätter in det sista meningarna. Jag har läst många av dina texter och det känns ibland som om de sista meningarna inte passar in. Tänk nog på hur det låter och läs igen det du skrivit. :) Annars jätte bra flyt
alwayysmee
Wed 4 Aug 2010 17:36
gud vad bra du är! allvarligt, du skriver jättebra och du får en att tänka efter när man har läst det du skriver. jag vet inte vad jag ska säga mer än att du är jättbra på att skriva och det är kul att du delar med dig till oss andra som grärna vill läsa! jättefint
linneadahlbo
Tue 3 Aug 2010 23:47
det är lätt att hitta sig själv så skriven mellan raderna i dina dikter. Jag vet att du hört detta förut men jag uppskattar verkligen allt du skriver. Utan att det är din avsikt kan du rädda mig i vissa situationer pga att jag har dina ord i huvudet. Det som fascinerar mig mest är att det du skriver är inte kopierat direkt ur dit liv alla gånger, eller hur? Och att du då får fram alla dessa orden och tillsammans blir det som ett pussel för andra att lista ut och när var och en har listat ut de blir sanningen i dem själva lättare att möta. Det är bara något du gör för att du trivs med det men för andra kan det va mycket mer för mellan raderna finns så mycket vett. Jag tyckte du skulle veta, kram
JRamos
Wed 4 Aug 2010 00:10
Tusen tack för dina fina ord, verkligen.
Du har rätt i att i vissa fall så är det inte kopierat ur mitt liv, utan jag försöker sätta mig själv i andras positioner, så gott det går.
Att kunna skriva ur någon annans perspektiv är en utmaning, men samtidigt måste man vara sanningsenlig och inte tänja på gränserna allt för mycket då det lätt kan bli en parodi av hur verkligheten ser ut.
Men som sagt så är det en utmaning och jag gillar utmaningar.
Så än en gång, tusen tack för din uppskattning och jag själv uppskattar verkligen dig som tar dig tid att skriva allt det du skrev. Tusen tack.
Du har rätt i att i vissa fall så är det inte kopierat ur mitt liv, utan jag försöker sätta mig själv i andras positioner, så gott det går.
Att kunna skriva ur någon annans perspektiv är en utmaning, men samtidigt måste man vara sanningsenlig och inte tänja på gränserna allt för mycket då det lätt kan bli en parodi av hur verkligheten ser ut.
Men som sagt så är det en utmaning och jag gillar utmaningar.
Så än en gång, tusen tack för din uppskattning och jag själv uppskattar verkligen dig som tar dig tid att skriva allt det du skrev. Tusen tack.
Tussielago
Tue 3 Aug 2010 23:47
Med just den texten skulle man kunna tro att du har varit i mitt liv senaste månaden :P
Impossible
Wed 4 Aug 2010 00:00
Skulle behöva en gilla-knapp till detta inlägg! ;D Håller fullkomligt med. ^^
EpicShit
Tue 3 Aug 2010 23:39
ok nu ksk ja blir tjatig snart, men de va oxå likt mig :S
älskar dina dikter ^^<3
älskar dina dikter ^^<3
35 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jramos/467844833/
Visa toppen
Show footer