Sunday 3 October 2010 photo 1/1
|
Är det bättre att ha älskat och förlorat än att aldrig ha älskat alls?
Är det bättre att strypas av den man älskar än att få snaran runt sin hals?
Att förlora den man älskat och se minnena falla som regndroppar,
Kvar i den tjocka dimman finns alla vilsna själar utan kroppar.
Kvar i kärlekens slagfält, nedslagna och med förlusten i hand.
Sakta glider snöflingorna ner över de och släcker deras hjärtas brand.
Tomheten i ögonen, den svaga darrningen i rösten,
Lika vilsna som en ensam vitsippa om hösten.
Kärleken lovar stort men håller tunt,
Alla avfärdar det som bara strunt.
Men se alla offren kärleken haft.
Det är då man inser dess sanna kraft.
Det kan ge lycka och liv, men det kan också ge död.
Det kan få ett hjärta att slå, men det kan också ge ett i nöd.
Det kan få oss att skratta av lycka, men också i sorg gråta.
Det kan hjälpa oss att förlåta, men aldrig kan vi den förlåta.
Aldrig kan vi förlåta den som lovat stort men hållit tunt.
Aldrig kan vi se rakt om vi som själlösa kroppar vandrar runt.
Är det bättre att ha älskat och förlorat eller att aldrig ha älskat alls?
Är det bättre att strypas av den man älskar än att få snaran runt sin hals?
Är det bättre att strypas av den man älskar än att få snaran runt sin hals?
Att förlora den man älskat och se minnena falla som regndroppar,
Kvar i den tjocka dimman finns alla vilsna själar utan kroppar.
Kvar i kärlekens slagfält, nedslagna och med förlusten i hand.
Sakta glider snöflingorna ner över de och släcker deras hjärtas brand.
Tomheten i ögonen, den svaga darrningen i rösten,
Lika vilsna som en ensam vitsippa om hösten.
Kärleken lovar stort men håller tunt,
Alla avfärdar det som bara strunt.
Men se alla offren kärleken haft.
Det är då man inser dess sanna kraft.
Det kan ge lycka och liv, men det kan också ge död.
Det kan få ett hjärta att slå, men det kan också ge ett i nöd.
Det kan få oss att skratta av lycka, men också i sorg gråta.
Det kan hjälpa oss att förlåta, men aldrig kan vi den förlåta.
Aldrig kan vi förlåta den som lovat stort men hållit tunt.
Aldrig kan vi se rakt om vi som själlösa kroppar vandrar runt.
Är det bättre att ha älskat och förlorat eller att aldrig ha älskat alls?
Är det bättre att strypas av den man älskar än att få snaran runt sin hals?
Comment the photo
och texten likaså!
Definitivt en favorit för mig.
Din talang är häpnadsväckande. :]
får man låna? -ifall jag skriver att den är av dig? :)
Sant<3
Får man kopiera? skriver så klart att det är du som skrivit den :)
jag har alldeles nyligen hittat din bdb och har bara läst ett fåtal texter. men mer än så behövs inte heller för att förstå vilken talang du har. jag skriver själv dikter, och fastän många är bra så kan jag inte påstå att dom är i klass med dina.
denna dikten träffade mig rakt i hjärtat.
du är helt otroligt begåvad min vän <3
Jag har följt dig ett tag (med en paus, ska jag väl erkänna haha) och det verkar som att du är bra kille med många fina tankar bakom alla dikter. Dom kommer ju någonstans ifrån, och som du skrev igår (?) så är det en bit av dig själv som du delar med dig. Det är ju dina formuleringar liksom, och jag vill väl egentligen bara säga tack för att du delar med dig av dom. Det är otroligt inspirerande, KEEP UP THE GOOD WORK! :)
50 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jramos/473657387/