September
Thursday 4 November 2010 photo 3/4
|
Bilden
Denna bild är tagen från, eller snarare på, mitt sovrumsfönster. Det hade regnat och nu lättade molnen och solen började titta fram. Bara den kontrasten, regn mot solen, är fantastisk känner jag. Sen är det något med regndroppar mot ett fönster som uttrycker en speciell känsla. Den här bilden är en solklar favorit.
Texten
Det här är nog den första "riktiga" text jag skrev. Jag hade skrivit lite annat förr, men inget som riktigt hände ihop eller var helhjärtad. Med den här ville jag uttrycka en känsla och samtidigt berätta om hur det kan vara, och framförallt, är för många människor. Jag tycker om den, rätt mycket.
Vad hjälper det att skrika när ingen hör en?
Vad hjälper det att skriva brev när man inte har någon mottagare?
Att gå hela vägen när ingen går bredvid en?
Att skratta när man inte har nån att dela det med?
Skapa snöänglar när ingen ser på?
Se när solen går ner vid horisonten när ingen sitter jämte?
Ensamheten kan bryta ner den starkaste av oss.
"Ensam är stark", jaha, du och vilken armé?
Till vilken nytta är det att fortsätta kämpa när man är den enda som kämpar?
Att se på när allt tar slut är värre än att vara det allt som tar slut.
I denna skadade värld, skadar vi oss.
I ett sista försök att från kedjorna bryta loss.
Ett steg fram, två steg bak.
Vad hjälper det att ha fyra väggar men inget tak?
Att se tomheten i någons ögon är värre än att se ögon stirra på ens tomhet.
Morgondagen kommer oförutsett, allt vi har med oss är gårdagen.
Bita ihop och stiga in i grottan med en tändsticka som enda hjälpmedel.
Det är värre att känna sig ensam än att vara ensam.
Denna bild är tagen från, eller snarare på, mitt sovrumsfönster. Det hade regnat och nu lättade molnen och solen började titta fram. Bara den kontrasten, regn mot solen, är fantastisk känner jag. Sen är det något med regndroppar mot ett fönster som uttrycker en speciell känsla. Den här bilden är en solklar favorit.
Texten
Det här är nog den första "riktiga" text jag skrev. Jag hade skrivit lite annat förr, men inget som riktigt hände ihop eller var helhjärtad. Med den här ville jag uttrycka en känsla och samtidigt berätta om hur det kan vara, och framförallt, är för många människor. Jag tycker om den, rätt mycket.
Vad hjälper det att skrika när ingen hör en?
Vad hjälper det att skriva brev när man inte har någon mottagare?
Att gå hela vägen när ingen går bredvid en?
Att skratta när man inte har nån att dela det med?
Skapa snöänglar när ingen ser på?
Se när solen går ner vid horisonten när ingen sitter jämte?
Ensamheten kan bryta ner den starkaste av oss.
"Ensam är stark", jaha, du och vilken armé?
Till vilken nytta är det att fortsätta kämpa när man är den enda som kämpar?
Att se på när allt tar slut är värre än att vara det allt som tar slut.
I denna skadade värld, skadar vi oss.
I ett sista försök att från kedjorna bryta loss.
Ett steg fram, två steg bak.
Vad hjälper det att ha fyra väggar men inget tak?
Att se tomheten i någons ögon är värre än att se ögon stirra på ens tomhet.
Morgondagen kommer oförutsett, allt vi har med oss är gårdagen.
Bita ihop och stiga in i grottan med en tändsticka som enda hjälpmedel.
Det är värre att känna sig ensam än att vara ensam.
Annons
Comment the photo
sophiiie
Fri 5 Nov 2010 14:19
hej! jag har läst en del av dina texter. jag älskar poesi och du är väldigt duktig!
men jag måste säga att jag inte håller med dig i denna texten. ibland är ensam stark, du och din egna armé inombords kan vara så mycket starkare än du och personen bredvid dig tillsammans. ensam kan man lita på. du kan bara lita på dig själv. egentligen...
men jag måste säga att jag inte håller med dig i denna texten. ibland är ensam stark, du och din egna armé inombords kan vara så mycket starkare än du och personen bredvid dig tillsammans. ensam kan man lita på. du kan bara lita på dig själv. egentligen...
JRamos
Fri 5 Nov 2010 17:12
Du har absolut rätt.
Som sagt, det här är en gammal text som jag skrev för ett tag sedan. Och då kände jag så, men jag förstår absolut ditt tankesätt, det gör jag.
Som sagt, det här är en gammal text som jag skrev för ett tag sedan. Och då kände jag så, men jag förstår absolut ditt tankesätt, det gör jag.
Anonymous
Thu 4 Nov 2010 21:10
I denna skadade värld, skadar vi oss.
I ett sista försök att från kedjorna bryta loss.
Ett steg fram, två steg bak.
Vad hjälper det att ha fyra väggar men inget tak?
favorit delen<3
I ett sista försök att från kedjorna bryta loss.
Ett steg fram, två steg bak.
Vad hjälper det att ha fyra väggar men inget tak?
favorit delen<3
Anonymous
Thu 4 Nov 2010 20:41
jag började fan gråta :'( pasar värkligen in på mitt liv :'(
Ane Sofya
Thu 4 Nov 2010 20:05
Kan du inte lägga upp den där
"Jag vill slåss i ditt namn, jag vill dö i din ära"?
"Jag vill slåss i ditt namn, jag vill dö i din ära"?
Impossible
Thu 4 Nov 2010 18:42
Åh, denna är min absoluta favorit och har varit, sen första gången jag läste den... :D
HollywoodTrash
Thu 4 Nov 2010 16:33
gud vilken fin text !
får man kopiera och skriva att det är du som har skrivt den ?
får man kopiera och skriva att det är du som har skrivt den ?
wilmajjohansson
Thu 4 Nov 2010 15:57
har sett många som har denna texten ¨på sin profil & nu fick jag äntligen veta vem som skrivit den :)
otroligt bra är den!
otroligt bra är den!
23 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jramos/476536400/
Visa toppen
Show footer