September
Tuesday 16 November 2010 photo 2/3
|
Bilden
En av de första bilderna jag någonsin tog med min systemkamera.
Det är nåt med den som gör att jag verkligen äskar den. Den varma tonen den har eller den abstrakta bilden på knappen. Ja, jag vet inte. But aj lajk it.
Texten
Inte sååå gammal text men ändå en av mina personlig favoriter.
Jag ville reflektera över en verklighet som faktiskt är verklig och som verkligen händer där ute någonstans. Det är hemskt att det händer och jag kände att jag själv ville skriva ner mina tankar om det. En ganska dyster och skrämmande text men en verklig text ändock.
Det onämnbara.
Det otänkbara.
Vid fel plats, vid fel tidpunkt.
Och nu, nu känns allt så tungt.
Den ödesdigra natten.
Över gatan sprang den svarta katten.
Hon var ensam, på väg hem.
Det var tidig morgon, strax över fem.
Hennes klackar, på den blöta marken.
Genvägen, genom den mörka parken.
Rysningen hon fick över hela sin kropp.
När allt hon var kom till ett stopp.
Suddiga minnen.
Försämrade sinnen.
Tystnad, följd av skrik i natten.
Vidare sprang den svarta katten.
Hon blev aldrig sig lik.
Efter alla hennes skrik.
Försiktiga och rädda blev alla hennes steg.
Allt det hemska och onämnbara hon förteg.
Trots minnena hon blev tvungen att bära.
Lovade hon sig själv att hon skulle behålla sin heder och ära.
Hon blev starkare än någonsin och höll hakan högt.
Men minnena kommer aldrig försvinna, hon har försökt.
Den svarta katten springer vidare.
I natten tvingas de att bli stridare.
Ännu en natt, ännu ett skrik.
Ännu ett liv levt i panik.
En av de första bilderna jag någonsin tog med min systemkamera.
Det är nåt med den som gör att jag verkligen äskar den. Den varma tonen den har eller den abstrakta bilden på knappen. Ja, jag vet inte. But aj lajk it.
Texten
Inte sååå gammal text men ändå en av mina personlig favoriter.
Jag ville reflektera över en verklighet som faktiskt är verklig och som verkligen händer där ute någonstans. Det är hemskt att det händer och jag kände att jag själv ville skriva ner mina tankar om det. En ganska dyster och skrämmande text men en verklig text ändock.
Det onämnbara.
Det otänkbara.
Vid fel plats, vid fel tidpunkt.
Och nu, nu känns allt så tungt.
Den ödesdigra natten.
Över gatan sprang den svarta katten.
Hon var ensam, på väg hem.
Det var tidig morgon, strax över fem.
Hennes klackar, på den blöta marken.
Genvägen, genom den mörka parken.
Rysningen hon fick över hela sin kropp.
När allt hon var kom till ett stopp.
Suddiga minnen.
Försämrade sinnen.
Tystnad, följd av skrik i natten.
Vidare sprang den svarta katten.
Hon blev aldrig sig lik.
Efter alla hennes skrik.
Försiktiga och rädda blev alla hennes steg.
Allt det hemska och onämnbara hon förteg.
Trots minnena hon blev tvungen att bära.
Lovade hon sig själv att hon skulle behålla sin heder och ära.
Hon blev starkare än någonsin och höll hakan högt.
Men minnena kommer aldrig försvinna, hon har försökt.
Den svarta katten springer vidare.
I natten tvingas de att bli stridare.
Ännu en natt, ännu ett skrik.
Ännu ett liv levt i panik.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Tue 16 Nov 2010 14:34
jätte fin text :3
okej om ja lånar den & skriver att de e du som skrivit den? ^^,
okej om ja lånar den & skriver att de e du som skrivit den? ^^,
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jramos/477611599/
Visa toppen
Show footer