september
lördag 4 december 2010 bild 2/2
|
Denna flicka hade en krokig och brokig kärlekshistoria,
Spelar ingen roll men låt oss kalla henne Viktoria.
Viktoria hade älskat, hade hatat,
Hon hade viskat, hon hade pratat.
Senaste gången skrek hon, för allt lungorna gav.
Hon blev slängd som en ankare ut i okända hav.
Från att ha stått ombord på kärlekens stora, mäktiga skepp,
Till att ha sträckt sig efter vad som helst, men inte fått nåt grepp.
Nu gick hon längs gatan hon slitit ut sina skor på, i alla dessa år.
Viktoria var fängslad i sina tankar, undrande varför kärleken var så svår.
Hur allt kunde gå från evig lycka till misär och ängslan på ett ögonblick.
Utan att lyfta blicken från hennes slitna skor, plötsligt en hård knuff hon fick.
Han hade lämnat allt det bakom sig, nu skulle han fram.
Spelar ingen roll men låt oss kalla honom Adam.
Adam hade bett, hade gråtit,
Hade fördömt, hade förlåtit.
Även han med en kärlekshistoria kantad av gupp.
Det hade gått så långt att han vid vissa tillfällen ville ge upp.
En gång till var en gång för mycket, aldrig igen spela upp samma sång.
För han hade kommit så kort fastän hans slitna skor vittnade om en väg så lång.
Adam ville egentligen inte ge upp på kärleken,
Men han var trött på leken och alla sveken.
För det var som att på hans hjärta med eldpilar det sköts prick.
Plötsligt, ur hans djupa tankar väcktes han, då han en hård knuff fick.
De hade gått samma långa, krokiga, guppkantade gata.
De hade lärt sig att älska, att förlåta, att fördöma, att hata.
Viktoria och Adam hade aldrig setts förut och nu var de i krock.
När deras blickar möttes fick båda en varm och välkommen chock.
Något ingen kan förklara, en gnista som tändes.
Något båda insåg, genom hela kroppen det kändes.
En gemensam tanke, "Jag måste få veta mer om dig".
Ur en djup grav och ett djupt hav föddes ett ensamt "Hej".
Denna flicka hade en krokig och brokig kärlekshistoria,
Spelar ingen roll men låt oss kalla henne Viktoria.
Viktoria hade älskat, hade hatat,
Hon hade viskat, hon hade pratat.
Senaste gången skrek hon, för allt lungorna gav.
Hon blev slängd som en ankare ut i okända hav.
Från att ha stått ombord på kärlekens stora, mäktiga skepp,
Till att ha sträckt sig efter vad som helst, men inte fått nåt grepp.
Nu gick hon längs gatan hon slitit ut sina skor på, i alla dessa år.
Viktoria var fängslad i sina tankar, undrande varför kärleken var så svår.
Hur allt kunde gå från evig lycka till misär och ängslan på ett ögonblick.
Utan att lyfta blicken från hennes slitna skor, plötsligt en hård knuff hon fick.
Han hade lämnat allt det bakom sig, nu skulle han fram.
Spelar ingen roll men låt oss kalla honom Adam.
Adam hade bett, hade gråtit,
Hade fördömt, hade förlåtit.
Även han med en kärlekshistoria kantad av gupp.
Det hade gått så långt att han vid vissa tillfällen ville ge upp.
En gång till var en gång för mycket, aldrig igen spela upp samma sång.
För han hade kommit så kort fastän hans slitna skor vittnade om en väg så lång.
Adam ville egentligen inte ge upp på kärleken,
Men han var trött på leken och alla sveken.
För det var som att på hans hjärta med eldpilar det sköts prick.
Plötsligt, ur hans djupa tankar väcktes han, då han en hård knuff fick.
De hade gått samma långa, krokiga, guppkantade gata.
De hade lärt sig att älska, att förlåta, att fördöma, att hata.
Viktoria och Adam hade aldrig setts förut och nu var de i krock.
När deras blickar möttes fick båda en varm och välkommen chock.
Något ingen kan förklara, en gnista som tändes.
Något båda insåg, genom hela kroppen det kändes.
En gemensam tanke, "Jag måste få veta mer om dig".
Ur en djup grav och ett djupt hav föddes ett ensamt "Hej".
Annons
Kommentera bilden
Anonym
må 31 jan 2011 18:38
du är gryym ! o:
texten är så fin,
& bilden också , såklart . :)
texten är så fin,
& bilden också , såklart . :)
MissFluffyPink
tor 9 dec 2010 09:36
Du om jag skriver att det är din text får jag ladda upp den på min bdb? ^^
Justin Bieber ♥
må 6 dec 2010 16:15
jag älskar bilden !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
wilmajjohansson
sö 5 dec 2010 11:00
shit , kärlek till bilden o texten ! :D
hur gör man så att man kan ha många bilder på sig själv i photoshop ? (a)
hur gör man så att man kan ha många bilder på sig själv i photoshop ? (a)
Anonym
sö 5 dec 2010 00:42
quick quesion: självutlösare, eller någon som tog kortet?
Anonym
sö 5 dec 2010 00:52
då var det som jag trodde! för jag tänkte att det såg ut som att det var från en övervåning, och då förstod jag inte hur du hade sprungit fram och tillbaka och tryckt på självutlösaren... och sen tänkte jag på en såndär knapp men såg ingen i din hand så..
haha, fan vad random jag är. fin text förresten! och grattis på födelsedagen för tusan! :]
haha, fan vad random jag är. fin text förresten! och grattis på födelsedagen för tusan! :]
JRamos
sö 5 dec 2010 00:54
Du vet asså... inte för att impa på dig eller så.. men det är jag som är Batman!
Tusen tack ska du ha! :]
Tusen tack ska du ha! :]
linneabermlid
sö 5 dec 2010 03:24
batman kan inte flyga..jag är supermannen jag kan flyga, nananananana
ulliiisss
lö 4 dec 2010 21:15
Jag älskar det hur du kan komma på texterna som en hel historia och samtidigt rimma. :)
dreamwriter
lö 4 dec 2010 20:47
Detta är min sanning och den är skriven med hjälp av alla våran jramos:
...Hålet..
Hålet av tystnad lämnade du kvar
Inte änns en viskning finns kvar
Jag ville inte längre stanna kvar,
så en dag jag mig begav,
Du klarade inte av att ta hand om mig,
även om du älskade mig
du fick en chans från mig, men du slängde bort den
så en dag jag mig begav.
Du försökte i 12 år
fast i ställer för plåster gav du mig sår,
Och idag jag förjävligt mår.
Vad kan jag göra för att ställa allt till rätta,
i vilket hål ska jag cementen sätta?
För att du mitt sår ska tvätta.
Du har gjort misstag i 30 år,
men det du aldrig förstår
det måste alltid vara du som har rätt.
Annars är ju allt på fel sätt.
sex barn du kämpat ´med,
nu har jag fått ett allvarligt besked.
som kan förklara en del,
men inte vrf du gör fel
Beskedet är en förklaring,
men ingen försvaring,
du svek mig,
fast det kan du inte se,
utan du måste allt på mina små axlar bege.
OCH DU SKA KALLA DIG MAMMA TILL MIG!? DET VILL JAG INTE SÄGA!
...Hålet..
Hålet av tystnad lämnade du kvar
Inte änns en viskning finns kvar
Jag ville inte längre stanna kvar,
så en dag jag mig begav,
Du klarade inte av att ta hand om mig,
även om du älskade mig
du fick en chans från mig, men du slängde bort den
så en dag jag mig begav.
Du försökte i 12 år
fast i ställer för plåster gav du mig sår,
Och idag jag förjävligt mår.
Vad kan jag göra för att ställa allt till rätta,
i vilket hål ska jag cementen sätta?
För att du mitt sår ska tvätta.
Du har gjort misstag i 30 år,
men det du aldrig förstår
det måste alltid vara du som har rätt.
Annars är ju allt på fel sätt.
sex barn du kämpat ´med,
nu har jag fått ett allvarligt besked.
som kan förklara en del,
men inte vrf du gör fel
Beskedet är en förklaring,
men ingen försvaring,
du svek mig,
fast det kan du inte se,
utan du måste allt på mina små axlar bege.
OCH DU SKA KALLA DIG MAMMA TILL MIG!? DET VILL JAG INTE SÄGA!
millalouise
lö 4 dec 2010 20:24
läst några av dina texter, men den här va verkligen hur bra som hällst!!:)
ToKgRiSeN
lö 4 dec 2010 20:19
När man först kollar på text en tänker man, men gud vad lång½! men sen när man börjat läsa kan man inet slut a:D
Anonym
lö 4 dec 2010 19:55
ssshhhiiiieeeet jag älskar dina bilder och dina fina texter , var får du allt ifrån ? :) <3
59 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/jramos/479116150/
Visa toppen
Visa sidfoten