September
Friday 12 October 2012 photo 1/1
|
Om sanningen ska fram så vet jag inte längre hur jag borde börja.
Och vid det här laget är du nog ändå trött på samma gamla smörja.
Som så många gånger förr kommer vi nog sitta här hela natten lång.
För precis som en trasig bandspelare så upprepar vi samma gamla sång.
Och precis som en segelbåt en vindstilla dag tycks vi inte komma någon vart.
Du sitter där vid fönstergaveln och tittar upp på en natthimmel så becksvart.
Inga stjärnor att fästa blicken på inatt, inget ljus att finna i vårt mörker inatt.
Det är som att morgondagen springer ifrån oss och vi tycks inte hinna den ifatt.
Allt jag säkert vet är att jag älskar dig mer än livet självt.
Och att utan dig är jag inte hel, för du är min andra hälft.
Allt jag vet är att saknaden skulle jag inte kunna leva med.
Så det sista jag skulle vilja höra från dig inatt är ett avsked.
Och jag vet, jag vet mer än någon annan, hur avlägsen gryningen kan verka.
Jag vet hur du torkar bort dina fallna tårar i smyg, så att jag inte ska märka.
För jag känner dig bättre än den där reflektionen som stirrar på mig i spegeln.
Tillsammans kastade vi oss in i leken; "Släpp aldrig taget" var den enda regeln.
Och det sista jag vill är att behöva se slutet,
Om du är kulan vill jag inte behöva vara krutet.
Men jag, om någon, vet att det kan vara svårt.
Så jag tar tag om din hand och håller den hårt.
Och fastän ditt grepp håller på att lossna så håller jag kvar för livet.
För jag tänker inte längre ta dig, oss och allt det vi delar, för givet.
Vill bara inte dig svika, dig mista, dig sakna, dig glömma, dig sörja.
Så för att undvika slutet måste jag bara komma på hur jag ska börja.
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 1000D
Focal length 18 mm
Aperture f/3.5
Shutter 1/200 s
ISO 100
Comment the photo
Anonymous
Fri 12 Oct 2012 16:39
Underbar text, förklarar så perfekt vad man känner. Du har en äkta talang !
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jramos/510289272/
Visa toppen
Show footer