Dina ögon möter mina och vad förväntar du dig att se?

Jag kan inte lova dig nån förklaring för jag har ingen att ge.

Jag står helt enkelt här för att jag bara vill berätta det jag sett,

Vad jag känt, vad jag hört, vad jag tänkt och vad jag har förstått.

För precis som du så har jag också på sönderslagna trottoarer gått.

Precis som du så bär jag också runt på bagage från flertalet gamla resor.

Där planet har störtat, tåget spårat ur, fartyget sjunkit och värmen har uteblivit.

Precis som du så bär jag runt på gamla kärleksbrev jag en gång i tiden har skrivit.

Och jag går från dörr till dörr, port till port, brevlåda till brevlåda men hittar aldrig hem. För precis som du så kastade jag mig ut i det okända bara för att se vad som kunde hända. Jag gav mig ut på ett äventyr med någon som var synonym med spänning och även ibland kärlek. För är inte det det vi alla ändå är ute efter?

Någon som kan skämma bort oss och förgylla vardagen. Någon som kan ge liv till de där tusen fjärilarna i magen. Någon som står kvar när världen har fallit. Och precis som du så trodde jag att jag äntligen, äntligen hade hittat denna någon.

Precis som du så kastade jag mig villkorslöst ut för det där stupet kallad chans.

För kalla mig naiv, kalla mig galen, men jag tror verkligen på det vi kallar för romans.

Så jag lät mig falla, i hopp, om att den jag föll för skulle vara där för att fånga upp mig.

Och ja, nio gånger av tio så fick jag faktiskt landa mjukt i en väntande famn.

Nio gånger av tio så fanns det någon i mörkret som kunde viska mitt namn.

Nio gånger av tio så lät jag mig få glömma bort den där ena gången av tio.

För i de stunderna, i de finaste av stunder, kunde jag inte tänka på nåt annat.

Och även om jag kunde så ville jag helt ärligt inte tänka på något annat.
För jag var rädd att stunden skulle rinna mig igenom fingrarna,

Att om jag bara blundade så skulle stunden börja blekna bort.

Så jag grep tag för livet för jag visste att allt underbart är kort.

Men det jag trodde var en hand visade sig vara blott en skugga.

Det jag trodde var ömsesidiga löften var bara ihåliga meningar.

Precis som du så lät jag mig få förblindas av den där drömmen,

Den där drömmen som jag äntligen trodde hade blivit verklighet.

Men det är bara det att, lever man drömmen så är man inte vaken.

För ett olyckligt slut fanns inte i sagorna vi fick höra när vi var små.

Där prinsessan räddas av riddaren på vit häst och för evigt var det de två.

Ingen berättade för oss vad som händer i våra hjärtan när sagan tar slut.

Och kanske är det meningen att vi faktiskt måste få uppleva det själva.

Så att även om vi faller tio gånger så kommer vi ställa oss upp elva.

Så precis som du så var det just det jag tvingade mig att göra.

Och nu kommer vi till det där som jag vill att du ska få höra.

Dina ögon mötte mina och vad förväntade du dig att få se?
Jag kunde inte lova dig nån förklaring för jag har ingen att ge.

För precis som du så har jag fler frågor än vad jag har svar.

Precis som du har jag nog också fått uppleva bättre dar.

Men trots allt det så är det bara en sak som spelar roll:

Ingenting är nånsin omöjligt när man börjar om från noll.

För precis som du så hade även mitt hjärta gått itu.

Men kan jag så kan du, för jag är precis som du.

Älskar texten ! Vill ha tavlan !