September
![[Who've walked these steps]](http://cdn08.dayviews.com/72/_u2/_u1/_u2/_u6/_u6/_u6/u2126669/sfs_446333591_76951_1267820202.jpg)
![[Through The Looking Glass]](http://cdn08.dayviews.com/76/_u2/_u1/_u2/_u6/_u6/_u6/u2126669/sfs_446333655_64796_1267820221.jpg)
![[Obscurity]](http://cdn08.dayviews.com/74/_u2/_u1/_u2/_u6/_u6/_u6/u2126669/sfs_446333913_81343_1267820295.jpg)
![[Playing With Fire]](http://cdn08.dayviews.com/80/_u2/_u1/_u2/_u6/_u6/_u6/u2126669/sfs_446826939_72982_1268065124.jpg)
![[PyroMania]
OBS! DO try this at home!](http://cdn08.dayviews.com/74/_u2/_u1/_u2/_u6/_u6/_u6/u2126669/sfs_446838573_37144_1268068117.jpg)
![[The Only Letters I Need]](http://cdn08.dayviews.com/77/_u2/_u1/_u2/_u6/_u6/_u6/u2126669/sfs_448582356_77681_1269009536.jpg)
Show more 
Wednesday 27 October 2010 photo 87/114
|
Han såg allt det han hade kämpat för, allt det han hade strävat efter,
Allt det han hade gett sin själ för, rinna honom genom fingrarna.
För en sekund var han hennes. Men inte längre. Hon gav upp.
Upp på honom. Upp på de. På oss. Utan förvarning, utan någon som helst.
Han sjönk. Sjönk som en sten i oceanen. Hon var vad som höll upp honom.
Som fick honom att sväva högt, som fick honom att nå molnen i skyn.
Nu hade han förlorat sitt skimmer, sin glans, sin gnista, sitt hopp.
Hon vände andra kinden till och lämnade honom tomhänt.
Hans hjärta fick hon. Hans tid. Hans själ. Hela han, fick hon.
Och det visste hon om. Ändå så tog hon allt och gick sin väg.
Tusen frågor hade han, men fick inga svar. Han förblev undrande.
Han förblev ett levande frågetecken. Följt av tre ensamma punkter...
Det var som att de satt på samma tåg och plötsligt spårade det ur.
Utan någon förklaring till varför, försvann hon ur bilden. Ur ramen.
Och att nu försöka finna henne igen, försöka finna kärleken åter,
Det var som att leta efter en nål i en höstack.
Omöjlig att finna. Och när du väl finner den, är det försent.
Då är det försent att sy ihop igen, vad du än ville sy ihop.
I detta fall var det försent för att sy ihop drömmarnas söm.
De som hade brustit när hon drog i den ensamma tråden.
En ensam tråd kan få en hel värld att bryta ihop, en hel själ.
För det var det han gjorde. Han bröt ihop. Han blev aldrig sig själv igen.
Den han en gång hade varit, var ej mer. För även det tog hon med sig.
Det han är nu är blott ett tomt skal, en skugga, en silhuett av vad han en gång varit.
Han stirrar på sig själv i spegeln, men känner inte igen vraket som stirrar tillbaks.
Han sväljer illamåendet han får och slår ner blicken. Han plockar fram det enda,
Det enda han har kvar, när allt annat är borta, försvunnet, stulet. Han stirrar på det.
Hur det blänker i ljuset. Hur vasst det är. Hur förbjudet det är. Han känner den mot huden.
Han ser rött.
Allt det han hade gett sin själ för, rinna honom genom fingrarna.
För en sekund var han hennes. Men inte längre. Hon gav upp.
Upp på honom. Upp på de. På oss. Utan förvarning, utan någon som helst.
Han sjönk. Sjönk som en sten i oceanen. Hon var vad som höll upp honom.
Som fick honom att sväva högt, som fick honom att nå molnen i skyn.
Nu hade han förlorat sitt skimmer, sin glans, sin gnista, sitt hopp.
Hon vände andra kinden till och lämnade honom tomhänt.
Hans hjärta fick hon. Hans tid. Hans själ. Hela han, fick hon.
Och det visste hon om. Ändå så tog hon allt och gick sin väg.
Tusen frågor hade han, men fick inga svar. Han förblev undrande.
Han förblev ett levande frågetecken. Följt av tre ensamma punkter...
Det var som att de satt på samma tåg och plötsligt spårade det ur.
Utan någon förklaring till varför, försvann hon ur bilden. Ur ramen.
Och att nu försöka finna henne igen, försöka finna kärleken åter,
Det var som att leta efter en nål i en höstack.
Omöjlig att finna. Och när du väl finner den, är det försent.
Då är det försent att sy ihop igen, vad du än ville sy ihop.
I detta fall var det försent för att sy ihop drömmarnas söm.
De som hade brustit när hon drog i den ensamma tråden.
En ensam tråd kan få en hel värld att bryta ihop, en hel själ.
För det var det han gjorde. Han bröt ihop. Han blev aldrig sig själv igen.
Den han en gång hade varit, var ej mer. För även det tog hon med sig.
Det han är nu är blott ett tomt skal, en skugga, en silhuett av vad han en gång varit.
Han stirrar på sig själv i spegeln, men känner inte igen vraket som stirrar tillbaks.
Han sväljer illamåendet han får och slår ner blicken. Han plockar fram det enda,
Det enda han har kvar, när allt annat är borta, försvunnet, stulet. Han stirrar på det.
Hur det blänker i ljuset. Hur vasst det är. Hur förbjudet det är. Han känner den mot huden.
Han ser rött.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Thu 28 Oct 2010 16:43
glöden kommer aldrig slockna javier .
tack återigen, för att facklan aldrig blir mindre !
de är underbart .
tack återigen, för att facklan aldrig blir mindre !
de är underbart .
Anonymous
Wed 27 Oct 2010 21:25
varje gång jag kollar på dina bilder eller texter blir jag rörd.
Den här begåvningen du har finns det inte många andra med!
D är sjukt jävla fin det vet du om, ta vara på det!
Dina bilder är fantastiska och dikterna lika så.
De nivån du är på är svår ätt nå.
Jag tror alla som kollar på din bilddagbok är avenskjuka liksom jag.
Kolla dina bilder varje dag.
Jag får ALDRIG nog av att se bilderna och läsa texterna, man blir som besatt.
Du gör så alla andra som fotar åker ner till mindre nivåer.
Du ttycker nog inte att denna tex är bra, men soww whattt?
Det är endå det som kommer härinnifrån, Juste från Mitt hjärta!
Allt detta var sant, och hoppas att du tar åt dej!
Den här begåvningen du har finns det inte många andra med!
D är sjukt jävla fin det vet du om, ta vara på det!
Dina bilder är fantastiska och dikterna lika så.
De nivån du är på är svår ätt nå.
Jag tror alla som kollar på din bilddagbok är avenskjuka liksom jag.
Kolla dina bilder varje dag.
Jag får ALDRIG nog av att se bilderna och läsa texterna, man blir som besatt.
Du gör så alla andra som fotar åker ner till mindre nivåer.
Du ttycker nog inte att denna tex är bra, men soww whattt?
Det är endå det som kommer härinnifrån, Juste från Mitt hjärta!
Allt detta var sant, och hoppas att du tar åt dej!
Anonymous
Wed 27 Oct 2010 21:32
Så lite så!
Du är så Sjuukt begåvad, Många avensjuka, det vet jag!
Du är så Sjuukt begåvad, Många avensjuka, det vet jag!
Anonymous
Wed 27 Oct 2010 20:08
Det han är nu är blott ett tomt skal, en skugga, en silhuett av vad han en gång varit.
Det han är nu är blott ett tomt skal, en skugga, en silhuett av ett ensamt öppet hav. Han har inte henne längre kvar.
Eh, jag bara fick upp det i skallen!:)
Det han är nu är blott ett tomt skal, en skugga, en silhuett av ett ensamt öppet hav. Han har inte henne längre kvar.
Eh, jag bara fick upp det i skallen!:)
Anonymous
Wed 27 Oct 2010 10:09
Du är väldigt inspirerande, texterna & bilderna.. Helt otroligt.
Fortsätt så, jag älskar alla dina bilder & dina texter :)
Fortsätt så, jag älskar alla dina bilder & dina texter :)
24 comments on this photo
Visa toppen
Show footer