Sunday 22 August 2010 photo 1/1
|
Tänk att kunna äta en riktig efterrätt. En riktig söt äppelpaj med så mycket vaniljsås att pajen flyter. Eller varför inte en kladdigt chokladig kladdkaka med vaniljglass eller jordgubbssås. Eller bara en enkel lindt mintchoklad och en kopp te.
Jag längtar verkligen tillbaka till tiden då jag slapp tänka. Då jag kunde cykla till preemmacken för att köpa en glass, eller när jag kom hem från skolan om eftermiddagarna och såg att mamma redan förberett fikat. Bulle, kaka eller kex, eller massor av rostade mackor med ost och marmelad med en kopp oboy eller saft eller fruktsoppa. Då var allt så enkelt. Nu måste måltiderna planeras veckor i förväg. Tankarna "Kan jag äta det här om jag utesluter det här" förföljer mig varje dag, varje timme, varje sekund av min vakna tid. Jag längtar tillbaka till tiden då jag slapp planera varenda liten sak. Varenda liten resa.
Jag hatar att bli bortbjuden till folk som inte själva har kunskapen om allergier. Jag känner mig så jobbig, som en extra tyngd på den som ska fixa med mat och allt. Samtidigt som jag verkligen gör allt för att äta det jag vet att jag kan äta tackar min kropp mig med ännu lite smärta, ännu lite mer rörelse i magen. Samtidigt vet jag att det är min kropps sätt att berätta för mig att något inte står helt rätt till. Att den inte mår bra.
Men vad ska jag göra, jag gör ju precis allt jag kan för att må bra. Jag vill bara lägga mig ner, bara ligga ner och drömma tillbaka till tiden då jag kunde äta precis det jag ville utan att få smärtor som jag inte vet hur jag ska hantera. Drömma om att resa ut i värden utan att hjärnspökena sitter som fastlimmade i huvudet på mig. Bara drömma om hur det var förr och samtidigt glömma hur det är nu och hur det alltid kommer att vara.
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jaannie/469890559/