September
October 2007
Jag saknar den tiden....
...då jag alltid log...
...då allting var ren lycka...
...När allting var perfekt...
...Den tjej, som gjorde alla andra glada...
... en tjej som aldrig slutade chockera andra, eller slutade le...
...som fick alla att skratta bara genom meningslösa miner och blickar...
...som gjorde de mest sjuka saker....
...under den tid, då jag struntade totalt i hur jag såg ut...
...eller var rädd för att skämma ut mig...
... då jag alltid sket i vad andra tyckte...
...Den här tiden saknar jag...
...då varje dag var mer skrattfylld, än den andra...
...och då man aldrig trodde att det skulle ta slut...
...Vart tog den här personen vägen?
för jag vet, att någonstans djupt inom mig, där finns hon...
hon, som kallades för knarkanna..
...Och som aldrig visade sorg...
...Och som aldrig visade sorg...
...vad som åter står är en dyster, tyst person som endast tänker på hur ful hon ser ut när hon gör saker. En person som är osäkrare än någon
Men det finns fortfarande tre personer kvar, som gör mig lycklig...
...Som alltid ställer upp och som man älskar...
...och det finns en person, som är extra speciell. Som kan ta fram mitt rätta jag... som stöttar som ingen annan... Ludwig.
Där finns tre, som kommit mig närmre än de
Anna, jag saknar dig! Kom tillbaka...
IDAG har jag nästan varit mig själv igen. Det finns fortfarande lite kvar, men det KOMMER! Ååh, jag börjar äntligen släppa ut mig själv igen :* KNARKANNA HERE
Visa toppen
Show footer