Previous dayWednesday 2 June 2010 photo 1/2
|
Wednesday 2 June 2010 photo 1/2
|
|
Nu blir det änglen jag alltid kännt :D
Kapitel 1
Magkännsla
Kewin låg bredvid mig i sängen och snarkade högt. Hans snarkningar var höga men ändå fridfulla. Jag låg där i hans famn och tänkt på ingenting men jag hade en konstig känsla i magen om att något var fel något var inte som det skulle vara. Jag visste inte var men någonstans hände något som inte skulle händ. Något som inte fick hända. Jag suckade lågt och slöt ögonen. Men jag kunde inte somna något ville inte att jag skulle sova. Jag kunde inte sätta fingret på vad det var men något var det där. Något i mitt undermedvetna som sa att något var fel. Något hände just nu. Men vad?
Jag tror jag slumrade till några gånger men är inte säker. Jag såg siffrorna på klockradion ändras från 03.45 till 05.34. Jag suckade djupt och slöt ögonen. Efter bara några minuter öppnade jag dem igen och nu var klockan 05.55. Jag hasade mig upp och gick för att ta en dusch eftersom att jag tydligen inte fick sova.
Det varma vattnet smekte min hud och klibbade fast mitt midjelånga blonda hår vid kroppen. Jag smetade in håret med schampo och balsam sedan tog jag tvål på kroppen.
När jag var klar gick jag ut och kollade mig i spegeln. Mitt hår var så långt och droppade nu av vattnet, Mitt ansikte var trött och lite blekare än vanligt – troligtvis pågrund av min sömnlösa natt- mina ögon var som vanligt kolsvarta, stora och runda men de var lite rödkantade och trötta nu. Jag kollade ner på min pinsmala blöta kropp men drog sedan en morgon rock runt mig och gick ut.
Jag gick ut mot vårt lilla kök. Det var verkligen litet bara en spis med inbyggd ugn, en diskbänk, en liten diskmaskin och en diskhov.
Jag tog fram en liten kastrull fyllde den med vatten och började koka te. Medans jag väntade satte jag mig vid set lilla bordet och kollade ut det mörka fönstret.
Den konstiga känslan var fortfarande kvar där i min mage. Jag antog att jag bara var så trött men det var något som var helt fel det visste jag innerst inne visste jag det men ville bara inte acceptera det.
Jag hörde Kewins rytmiska andetag inifrån sovrummet. Det var lugnande men ändå så var det oroande. Jag vet inte varför det bara kändes så.
Jag gick och kollade till vattnet. Det kokade nu så jag tog av det från plattan, hällde i det i en mugg och där i la jag ner en liten te påse.
Jag gick tillbaka till bordet och satte mig ner det var så tyst nu. Inga ljud utifrån för vi bodde ju i en ganska liten stad och dessutom utanför staden med. Bara mina och Kewins regelbundna andetag var det som hördes och ljudet av teet när jag drack ur det.
Fridfullt och underbart var det just nu. Men magkännslan var inte borta nej inte alls den var där och värkte och pirrade både obehagligt och mysigt men mest obehagligt.
Jag fick lite känslan av lugnet före stormen en lugn fridfull natt före den stormiga ondskefulla dagen som väntade runt hörnet.
Visa toppen
Show footer