Kapitel 2

Tillbaka blick

Jag tog ännu en klunk av teet. Det var inte särskilt gott men jag stod ut. När jag satt där och kollade ut i mörkret fick jag en flach back. Jag hade suttit precis så här en gång förut.

Jag satt helt ensam. Mamma och pappa var på en fest deras sista fest i den här staden. Klockan var runt fyra på natten och det var kolsvart ute. Imorgon skulle jag flytta och jag visste vem jag ville skulle vara med just nu. Vem jag ville skulle sitta och hålla om mig. Jamie. Han bodde precis bredvid mig.

Jag gick upp från min plats och tände den stora vita lampan som matchade det enorma köket. På lampan var det ett svart blommönster som var likadant som det som var på väggen. Jag följde mönstret på väggen med mitt finger. Väggen var så len och slät, inte en klump någonstans.

Jag suckade och satte mig ner igen. Jag önskade att natten aldrig skulle ta slut att jag inte skulle behöva flytta från den jag älskade. Men så skulle det inte bli jag skulle åka imorgon och så var det bara jag kunde inte ändra på det och jag kunde inte stanna tiden.

Jag drog en hand genom håret och satte mig ner på en vit köksstol. Så tyst var det så fridfult.

Men plötsligt hörde jag grus krossas utanför som att någon gick upp längs gången mot dörren. Jag visste att det inte var mamma och pappa de skulle ju sova där de var. Jag blev livrädd. Det var ett väldigt lågt krasande som om någon bara nuddade lite lätt vid stenarna.

Sedan hörde jag hur den gick med lätta fotsteg uppför trappan och knackade på. Konstigt att den knackade. Det brukar väll inte tjuvar eller mördare göra?

Jag gick långsamt mot dörren och kollade ut genom kikhålet min händer darrade lite men när jag såg vem det var så slängde jag upp dörren.

"Jamie!" Ropade jag och kastade mig i hans famn. Han kramade mig hårt.

Jag släppte honom och granskade honom noggrant. Han var så snygg. Hans Bruna hår gick till halsen och var lite smått lockigt. Hans ögon var stora och blå gröna. Han var lite smått solbränd och hade en fin färg på huden som varken var för blek eller för mörk. Hans kroppsbyggnad var smal men inte spinkig och med lite muskler. Han var ett år äldre än mig så han var alltså 13.

Han Kollade tillbaka på mig och tog sedan ett steg in i huset.

"Får jag komma in Maya?" frågade han med sin vackra sammetslena röst. När han uttalade mitt namn ryste jag till lite och nickade.

Han tog två långa kliv in och ställde sig framför mig. Han var inte mycket längre än mig bara runt fem centimeter kanske.

Han la en arm om mina axlar och drog med mig in i köket igen. Han satte sig på en stol och jag satte mig bredvid. Det här var lite som ett andra hem för honom. Han har vart här nästan varje dag sedan vi var små bebisar. Hans föräldrar var ofta ute och reste så då lämnade de honom hos oss och det har jag aldrig haft något emot.

Undrar hur han visste att jag var vaken? Undrar varför han kom hit nu?

"Jag såg att det var tänt så jag tänkte att jag kunde komma över jag var med ensam hemma" sa han och log mot mig. Ibland var det som om han kunde läsa mina tankar.

Jag svarade inte jag bara satt och kollade på honom. Jag såg säkert dum ut när jag bara satt där och glodde. Han log mot mig. Det där leendet! Jag kunde dö för att få se det hela tiden. Hans läppar var så där fylliga och perfekta. Jag hade drömt om dem så mkt men aldrig riktigt fått känna smaken av hans andedräkt känna hans läppar mot mina.

Han log ännu bredare "Du är så vacker" sa han och lutade sig närmare mig. Han sa ofta att jag var vacker. En gång när vi mötts på stan och han gick med en kompis hade han sagt "Det här är min vackra granne Maya" och gud vad jag hade rodnat då.

Jag rodnade nu med det blev helt varmt i kinderna och jag tittade ner på mina fötter.

Han lyfte upp mitt huvud med ena hand. Hans hand var kallare än min men inte isande kall. Jag kollade honom djupt in i ögonen och slutade helt plötsligt andas. Han var så vacker att han tog andan ur mig. HEREGUD! Hut kär får man bli!!

Han lutade sig lite närmare mig så att våra ansikten bara var några centimeter ifrån varandra. Mitt hjärta skenade iväg så det kändes som om det hördes över hela rummet.

Han lutade sig ännu lite närmare och jag trodde jag skulle dö.

Tillslut Kände jag mina läppar mot hans. Hans läppar var lätta mot mina. Jag slutade andas igen, Herregud jag måste skaffa hjälp.

Han släppte mina läppar och kollade på mig.

Då kände jag hur någon ruskade om mig. Jag måste ha somnat när jag tänkte på den natten.

Annons

The photo has no tags

May 2010