Friday 4 June 2010 photo 1/2
|
Chitose
Jag har klarat det här länge nu, men nu är det nog jag klarar inte mer det gör för ont att se den man älskar med en annan. Alla smärta i mitt hjärta skulle inte funnits där om inte du hade funnits, men nu gör du det och det gör jag med.
Allt började för bara en månad sedan, jag minns allt så väl.
Jag hade precis börjat jobba på en lite restaurang och jag trivdes väldigt bra. Alla jag jobbade med var väldigt snälla och speciellt en. Hans namn var Minoru, Han var så väldigt snäll, söt och helt underbar.
Vi jobbade tillsammans varje dag och han var så underbar. Jag minns så väl hans svarta hår som alltid hängde så där vackert kring hans ansikte och hur hans ljusa hud glänste i solen och hur hans ljus bruna ögon glittrade när han så på mig.
Jag kände att det var något mellan oss och det vet jag nästan att han med kände man kunde se det på honom, på hur han log mot mig, på hur han såg på mig och sken upp. Jag förstår inte hur det kunde gå så fel?
Minoru berättade nästan allt för, en dag berättade han att det hade börjat en ny tjej i hans klass. Han sa att hon var snäll, roligt och ganska söt. Jag brydde mig inte så mycket om det just då jag trodde inte att det skulle gå som det gick.
Några veckor senare slutade han prata med mig. Jag förstod inte varför och jag blev väldigt ledsen.
Jag började kolla mig ordentligt i seglen. Mitt midjelånga, blonda hår låg platt runt mig och jag hade alltid tyckt om det men inte längre, mina stora bruna ögon och min långa ögonfransar började jag med ogilla, och min släta vackra bleka hud började bli för blek och ful i mina ögon.
En dag när jag var på väg till jobbet såg jag Minoru, han hade precis slutat jobba. Först blev jag glad av att se honom men sen såg jag att det stod en tjej utanför och när han kom ut kastade hon sig i hans armar.
Det var då mitt hjärta brast. Jag slutade på jobbet, jag slutade med nästan allt inget var längre som förut.
Jag kunde inte gå ut för överallt där jag hade varit med honom gjorde det för ont och när jag såg honom med henne, den perfekta brunetten med stora blåa ögon då kunde jag knappt andas. Han var den ända för mig och kommer alltid att vara den ända.
Livet är tufft och svårt.
Många svåra val måste väljas
Och många hjärtan krossas.
De flesta klarar det men vissa orkar inte
De tar självmord eller något liknande.
Jag klarar inte mer nu det gör för ont att se honom varje dag med henne, Sumomo. Det är hennes namn, plommon betyder det.
Nu är det dags. Tiden är inne nu kommer jag försvinna och det kommer sluta göra ont.
Tåget är på väg hastigheten var hög. Snart så skulle mitt lidande ta slut.
"Chitose!!" hörde jag någon skrika men jag brydde mig inte om det.
Nu var tåget här jag skulle ta språnget men kunde inte något höll fast mig hårt.
"Chitose, lämna mig inte" sa någon i mitt öra och jag såg tåget åka förbi.
"Chitose, stanna här hos mig" nu kände jag igen rösten, det var Minoru.
"Chitose... Jag älskar dig."
SLUT!
Tåget är på väg hastigheten var hög. Snart så skulle mitt lidande ta slut.
"Chitose!!" hörde jag någon skrika men jag brydde mig inte om det.
Nu var tåget här jag skulle ta språnget men kunde inte något höll fast mig hårt.
"Chitose, lämna mig inte" sa någon i mitt öra och jag såg tåget åka förbi.
"Chitose, stanna här hos mig" nu kände jag igen rösten, det var Minoru.
"Chitose... Jag älskar dig."
SLUT!
Comment the photo
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jagskriver/460710777/