Previous daySaturday 5 June 2010 photo 1/3
|
En ny berättelse här då :D<3
Kär i en odöd
Kapitel 1
Död
Jag såg det svaga ljuset från en gatlyckta som lyste med ett intensivt och på något sett vackert ljus. Kassi gick bredvid mig och babblade på om allt möjligt som jag inte brydde mig så mycket om. Egentligen heter hon Kassandra hon är min alldra bästa kompis för tillfället.
Jag kollade på henne, hon var väldigt söt det tyckte alla. Med det mörkbruna håret, den gyllenbruna huden, de stora runda blåa ögonen som på något sätt var förtrollande, hon hade en perfekt kropp också med precis rätt kurvor och lika smal som modellerna man ser på tv.
Jag såg hur hon vinglade till och stannade.
"Kassi har du druckit för mycket nu igen." flinade jag och gick till henne.
"Nej, eller kanske" sa hon och började gå igen.
Jag kollade in i skogen som omringade landsvägen vi gick på, det var så tyst och stilla, nästan för tyst men jag försökte att inte bry mig om tystnaden.
Plötsligt hörde jag ett krasande som om en gren bröts av.
Jag började bli rädd.
"Kassi hö… hörde du?" stammade jag och kollade på hennes söta ansikte.
"Nej" flinade hon "Var inte så rädd jag trodde inte du trodde på alla sägner om att det finns vampyrer i vår stad?" sa hon skrattande.
"Det gör jag inte heller" fnös jag till svar. Men det behövde ju inte vara en vampyr, det kunde vara en våldtäcksman eller en seriemördare eller vad som helst.
Då kom något svart springande i övernaturlig fart framför oss. Jag skrek till men Kassi märke det knappt.
"Kassi såg du inte!" darrade jag.
"Nej, det är bara dina fantasier" sa hon och suckade djupt.
Men då såg jag hur hon drogs bakåt och in i skogen.
Jag skrek igen och sprang efter henne dum som jag var. Då såg jag att det satt någon på en sten med henne hängande nedanför och hans ansikte var vid hennes hals.
Jag skrek och varelsen lyfte huvudet mot mig. Det rann blod från munnen och nu såg jag att det var en kille.
Han kastade bort Kassis kropp och kom emot mig jag stod helt stelfrusen, jag ville springa men kunde inte mina ben ville inte lyda.
När han kom närmare såg jag hanns ansikte han var så vacker, vackrare än en vårblomma. Han hade svart hår, det mörkaste jag någonsin sätt till och med mörkare än mitt, hans ögon var helt vita med förutom pupillen och en liten stänk av rött, hans läppar hade en vacker fyllig form, han var likblek och hans kropp var helt magnifik, smal med mycket muskler hans axlar var breda och helt perfekta och skjortan han hade på sig var uppknäppt högst upp och hel vit, byxorna var vanliga svarta men väldigt snygga. Jag visste vad han var men ville inte acceptera det han var en Vampyr men nej… han kunde inte… de fanns ju inte… men jag hade sett det med egna ögon hur han dödade Kassi.
En tår rann från mina ögon.
"Du tror inte att jag är riktigt" flinade han. "Du tror att det här bara är en hemsk dröm som snart kommer att gå över." hans röst var så vacker djup och mörk men ändå vacker och klingande.
"D… Du finns inte" stammade jag och det rann en till tår nerför min kind.
Nu ville mina ben äntligen lyda mig och jag sprang hemåt så fort jag kunde utan att titta bakåt. När jag precis var framme vid mitt hus bar mina ben mig inte och jag föll ihop.
Comment the photo
mermermer
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jagskriver/462610541/
Visa toppen
Show footer