Previous daySunday 6 June 2010 photo 1/1
|
Har ingen bild till denna än så får bli en jag tagit själv xD
Jag kände den salta doften i näsan och log.
Snart skulle mina plågor vara över, och jag visste att snart skulle mamma och Andy ta min hand och dra mig med in i ljuset.
Allt hade börjat för 2 år sedan. Jag mamma och Andy min pojkvän hade vart i Italien och var på väg hem.
Allt var så underbart, jag och Andy hade alltid så kul tillsammans och vi satt på planet på väg hem.
"Jag älskar dig" viskade Andy i mitt öra.
Jag kommer ihåg vart enda drag i hans perfekta ansikte, hans svarta hår som täckte halva ögonen, de is blåa ögonen som jag älskade så, hans perfekta smala kropp och det underbara leendet som alltid prydde hans läppar när vi var tillsammans.
"Jag älskar dig mer" mumlade jag och kysste honom.
"Det är fysiskt omöjligt." mumlade han mot mina läppar.
Jag blev helt varm inuti och slog armarna om honom.
Plötsligt började planet skaka. Jag blev lite orolig och kollade ut genom fönstret. Planet var på väg neråt.
"Ingen panik gott folk. Spänn fast säkerhetsbältena vi kommer att störta" sa pilotens mörka röst i högtalaren.
Alla började skrika, så klart. Lätt att inte få panik när planet kommer att störta.
Jag skrek inte men tårarna rann ner för mina kinder och ner på Andys svarta tröja. Jag höll om honom hårt.
"Ta det lugnt älskling" sa han lugnt och kysste mitt hår. "Det är säkert ingen fara" Jag fortsatte gråta och höll om honom hårdare.
Jag såg hur planet kom närmare marken och jag bad en tyst bön.
Då Krasch! Allt blev svart.
Jag öppnade långsamt ögonen. Allt var grått inne i planet. Jag kände hur ont jag hade i mitt ena ben och i en arm men ignorerade det.
Jag höll fortfarande hår om Andy.
"Andy" snyftade jag "Andy vakna" jag skakade om honom och trårarna rann nerför mina kinder.
Han öppnade ögonen lite smått.
"Andy!" sa jag med en lättad suck och kramade honom hårt.
"Zafir" mumlade han hans röst var hes och skrovlig. "Jag… jag älskar dig" stammade han och hans ögon slocknade.
"Andy" sa jag och skakade om honom igen. "ANDY!" jag skrek så högt jag kunde och såg att han var helt täckt med blod.
Jag tryckte mig mot honom.
"Snälla vakna" vädjade jag "Du får inte vara död." jag snyftade "Andy!"
Jag skrek högt och svimmade sedan.
En dag senare vaknade jag upp på ett sjukhus. Där berättade de allt som hänt. Jag var den enda som hade överlevt tack vare att Andy hade skyddat mig med sin kropp. Jag hade brutit ena benet och en arm annars var jag helt oskadd på utsidan. Men på insidan var jag sönderriven mitt hjärta var krossat i miljoner delar.
Efter den dagen var mitt liv ett helvete. Jag kunde inte göra något. Jag låg på sjukhus i flera månader och kunde varken äta eller dricka.
Nu var det slut på allt lidande, nu skulle jag komma till dem igen.
Jag kollade ner o vattnet kanske 100 meter ner och tog steget och slog ner i vattnet.
Efter ett tag såg jag Andy. Han log stort mot mig och jag tog hans hand.
Comment the photo
MER!!!
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jagskriver/465971969/
Visa toppen
Show footer