Lås dig aldrig vid en åsikt bara för att du tror att den stämmer. Filosofera och diskutera istället den tills du VET att den stämmer. Men inte ens då kan man vara säker på att man uppfattat det riktigt. Man bör alltid vara öppen för förändring. (Tillägg för Sommarkvällstävling: Denna bilden är tagen i en skog vilken är belägen jämte samhället Angelstad, någon mil ifrån Ljungby. Vilken sjö det är har jag nu, med viss hjälp, kommit fram till är Bolmen.)

"Min temporära åsikt är dock att", skrev jag tidigt i argumentationen. Detta innebar att min åsikt inte var fastställd, istället argumenterade jag utifrån den syn jag snabbt byggde upp. Detta visar ett praktexempel på det jag faktiskt menade från början. Vi har fortfarande inte samma åsikt men jag misstänker att bådas åsikter påverkarts av argumentationen.

Man bör vara öppen för förändring!

"Problemet med den synen är att då kan vi aldrig, och kommer aldrig kunna känna till någon sanning."

Jo.

"[...]de är baserade på åsikter, inte sanning!"

Jo.

"Detta gör att man inte kan tillgodogöra sig en objektiv sanning."

Då håller du alltså med om det jag skrev?

Problemet med den synen är att då kan vi aldrig, och kommer aldrig kunna känna till någon sanning.
Men så är det, vi bygger hela vår världsbild på egna och andras åsikter. Det är därför man aldrig ska vara säker på sin åsikt, de är baserade på åsikter, inte sanning! (för att gå tillbaka till ursprungsämnet.)
Detta gör att man inte kan tillgodogöra sig en objektiv sanning.

Mm, sanning är ju något typiskt mänskligt.

Egentligen borde inte en relativ sanning klassas som sanning. Sanning är ju något som är sant, och vissa sanningar kan ju inte bara gälla för en del personer.

1. En sanning som är objektiv gäller för alla och allt.
2. En sanning som är relativ gäller inte för alla allt.

Jag är nästan inne på att börja kalla relativ sanning för åsikt istället.

Egentligen ligger frågan i var vi ser själva "sanningen". Sanning är ett begrepp som gäller oss människor, inga andra kända organismer tänker på "sanning", utan det är något som egentligen bara existerar i våra huvuden.

Alltså är detta enligt mig fallet:
Ser man sanning som något vilket endast gäller oss människor, så är den relativ.
Ser man sanning som något vilket gäller hela världen, så är den objektiv.

Detta innebär att vi försöker ta till oss den "objektiva sanningen" samtidigt som vi förvränger den till "relativ sanning."

ok, din åsikt är enligt min relativa hjärna att du tycker att all sanning är objektiv.

Om all sanning är relativ och man inte kan komma fram till en objektiv sanning så blir en disskution i princip meningslös.

Därför anser jag att det är smart att säga att det finns en objektiv sanning som man kan tillgodogöra sig, även om det inte är den objektiva sanningen så kan man för enkelhetens skull acceptera att det finns en objektiv sanning (AH (Aviable for Humans)).

Mm, det gäller bara att läsa vad den andra skriver..
Min "åsikt" är att vi är okapabla av att vara tillräckligt objektiva till en sanning för att kunna ta den till oss objektivt. Detta innebär att även de sanningar som skulle kunna vara objektiva blir för oss, relativa.

Då har vi ju i grunden samma åsikt.

Men »Sanningen för oss människor är relativ av den enkla anledning att vi inte kan tillgodogöra oss något på ett relativt sätt. Därför är hela den "objektiva sanningen" rätt menlös.«. Menar du att vi inte kan tillgodogöra oss något på ett objektivt sätt? Eller är det bara en spekulation?

Du behöver inte läsa mina åsikter om du känner en rädsla för att bli påverkad av innehållet i dem men detta innebär i sin tur två saker:

1, Din ignorans leder dig till fasta åsikter som med stor sannolikhet ej är fullständigt korrekta. Dina åsikter är även i högsta grad relativa jämfört med andras.
2, Din åsikt har inget värde inom den nuvarande argumentationen då en argumentation faktiskt går ut på att bemöta varandras argument.

Gällande din andra kommentar: Hade du läst de senare delarna i min senaste kommentar hade du insett att min åsikt gällande objektiva sanningar ingalunda är den du verkar hysa uppfattningen att jag har. Jag tror att det finns "objektiva sanningar" men tror du verkligen att vi kan ta till oss en "objektiv sanning" utan att den påverkas av vårt förvirrade intellekt?
Sanningen för oss människor är relativ av den enkla anledning att vi inte kan tillgodogöra oss något på ett relativt sätt. Därför är hela den "objektiva sanningen" rätt menlös.

Sten, sax påse? Varför pratar du om det? Det är ju inte sant.

Relativism är ju något som blivit vanligare under det senaste århundradet, med humantister som främsta källa..

Hmm, jag tror inte att man kan vinna »sten, sax, påse« då det sättet, det handlar nog mer om psykologi...

Men i vilket fall som helst, jag är anonym.

Anledningen till att jag inte läser dina argument är att jag inte vill bli hjärntvättad, utan bilda en egen uppfattning utan subtila effekter av andras tankar.

Det berodde delvis på att det endast är du i min bekantskapskrets som använder uttyck såsom "objektiv sanning" (förutom jag då) och dels för att du erkände att personen i fråga var du över msn. Hannas antydning var slutligen det som fick övertygelsens bägare att fyllas.

Det är en fördel att först läsa vad den man argumenterar med ifråga faktiskt har för åsikt innan man slänger ut en angripande kommentar vilket både inte visar på bristande respekt utan även en viss ignorans. Frågan jag inledde min senaste svarskommentar till dig var en retorisk fråga, inte ett påstående. Jag är inte tillräckligt insatt inom området "objektiv sanning" för att kunna ge min fasta åsikt inom det ämnet då jag inte filosoferat och diskuterat tillräckligt över saken i fråga. Min temporära åsikt är dock att vissa saker kan ses som "faktum" medans andra är mer relativa. Detta innebär inte att objektiva sanningar ej existerar men att de är begränsade till mindre intressanta områden såsom; "Ligger solen i samma solsystem som den befolkade planeten tellus?"

Hur kan du veta vem jag är? Jag trodde jag var anonym.

Att ens betvivla att en objektiv existerar visar på din okunnighet. En objektiv sanning är självklar. Däremot leder människans begränsade perceptionsförmåga till att vi inte kan bevisa att en sanning är ovjektiv. Att den objektiva sanningen är, är en objektiv sanning - Paradox.

Någonting säger mig att du vet vem det är.. :P (Fast det var inte jag men det fattade du nog :P)

Finns det något som en objektiv sanning?

Det jag delvis menar är att du aldrig kan veta helt säkert om något du definierar som "sanning" i själva verket inte förhåller sig på ett annat sätt. Jag menar inte att du ska gå och tvivla på att något är som det är om du "vet" att det förhåller sig på ett visst sätt. Däremot ska du aldrig vara så övertygad om att det stämmer att din åsikt inte kan påverkas om det skulle dyka upp nya förhållanden. Man bör aldrig tänka: "Jag VET att det är så och inget kan ändra på det."

Jag är medveten om att inte heller detta är en objektiv sanning, ser det mer som en rimlig rekommendation.

Av ren nyfikenhet; vet jag vem du är?