Tänker på allt vi gjorde tillsammans du och jag.
Det var alltid vi två, mot hela världen tillsammans genom ALLT.
Jag har vinden i ryggen vart jag än står nånstans, våra minnen är stygnen som håller såren i balans. Dom öppnas ibland och dom vägrar att stängas, finns ingen tröst alls och det väntar på att ändras. Det är bara min önskan och jag ropar på hjälp, för det är väll svårt att höras under broar man bränt? Ett tjock lager av rök, du är roten till glädje. Står rakt men jag föll ner i gropen som jag grävde, och du var spaden som du varnade mig för. Glömmer aldrig dagen, för jag hatade dig först men, du kanske tror att jag bara överdriver, gav dig handen men du sökte bara tvivel. Det var väll fint så länge som det varade, men jag kom inte hit för att vara vänner bara. Jag står fortfarande kvar än, jag letar och väntar, tills vi når den dagen då alla stenar är vända. Och allt är glasklart, men vart är steget dit? Dröjer väll ett bra tag så lev ditt eget liv. Strävar efter allt men jag sover själv om natten, går med en näve salt igenom eld och vatten. För även jag tvekar, du är kall som en isbit, men jag menar ändå allt som jag har skrivit. Är ensam i regnet i väntan på mitt hjärta, men lämnas istället för att dränkas i smärta. Det är ingens fel, men under alla kalla dagar är det svårt att le när ens andra halva saknas. Så ljuset är borta, vill inte vänta mer. För slutet har formats och jag lämnar dig ifred. Och det känns väll bra att jag kommit över dig, men finns än idag om du skulle behöva mig. Likt förbannat så rasar allt samman och vi båda två, vaknar med nån annan. Det finns ingen annan, du är fast i mitt inre, och den ring runt din panna kunde vart på ditt finger.
Jag offrade allt jag förlorade min vän, går igenom blytungt regn.
För jag älskar dig och dina drömmar får mig nu.
#Jag saknar dig älskling.

Annons

The photo has no tags

October 2011