Tuesday 15 February 2011 photo 1/1
|
vi hade en hel ouppklarade affärer. Det skulle jag aldrig glömma det behövde han inte bekymra sig om. Jag skulle aldrig glömma festivalen. Varje gång jag hörde talas om inbrottet i källaren har jag sett framför mig hur han ramlar över bilen och sen flyr iväg. Han hade backat ur då men han hade lovat att han skulle komma åt oss båda två i slutändan. Han hade hållit sitt löfte men han hade inte använt hot eller våld utan på ett äckligt fegt och smidigt sätt dragit en lögn om ett inbrott i en källare och vips hade bådas vårat liv förvandlats till ett helvete. Likt den fega jäveln han var hade han aldrig visat sig mer men han hade dragit igång en jävla sörja. Han visste det och vi visste det men det fanns inget vi kunde göra. Vi kunde inte slå honom för då skulle han krypa till polisen vi kunde inte hota honom det fanns inget annat att göra än att acceptera sitt öde.
Jag skulle heller aldrig glömma henne. Varje gång jag hört hennes namn har jag sett alltihopa tydligt framför mig. Pubbelpoolen, hennes bikini och hennes läppar mot mina och just där och då vågade jag faktiskt hoppas på att det skulle vara en lång tid. Men sen kom vi tillbaka till källaren och jag drogs långsamt ner i ett mörkt träsk, en situation jag inte kunde kontrollera. jag var tvungen att agera men samtidigt insåg jag att det inte spelade någon roll. hon gillade inte mig längre och mitt hjärta höggs i bitar och min ända räddning till att hon inte skulle avslöja oss var antingen att skrämma henne eller böna och be för henne.
det var det som var problemet. Hon hade makten över oss eftersom hon visste och jag hatar mig själv för att jag var dum nog att lita på henne för det vet man ju att man ska aldrig ge någon den makten. När sedan det hela avslöjades förstod jag att det var hon som hade svikit men vad kan jag göra? jag är fast i en återvändsgränd.
Jag skulle heller aldrig glömma henne. Varje gång jag hört hennes namn har jag sett alltihopa tydligt framför mig. Pubbelpoolen, hennes bikini och hennes läppar mot mina och just där och då vågade jag faktiskt hoppas på att det skulle vara en lång tid. Men sen kom vi tillbaka till källaren och jag drogs långsamt ner i ett mörkt träsk, en situation jag inte kunde kontrollera. jag var tvungen att agera men samtidigt insåg jag att det inte spelade någon roll. hon gillade inte mig längre och mitt hjärta höggs i bitar och min ända räddning till att hon inte skulle avslöja oss var antingen att skrämma henne eller böna och be för henne.
det var det som var problemet. Hon hade makten över oss eftersom hon visste och jag hatar mig själv för att jag var dum nog att lita på henne för det vet man ju att man ska aldrig ge någon den makten. När sedan det hela avslöjades förstod jag att det var hon som hade svikit men vad kan jag göra? jag är fast i en återvändsgränd.
Annons
Geo tag
Camera info
Camera E10i
Shutter 1/15 s
ISO 160
Comment the photo
Anonymous
Wed 16 Feb 2011 14:07
orkar inte läsa -.- xD
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jantreiber/484760090/