En hund hade lyckats få tag på ett stort fint köttben. Han gick med köttbenet över en bro och tittade ner mot vattnet. Där såg han en annan hund, med ett minst lika stort köttben som hans eget. "Det köttbenet vill jag ha oxå" tänkte hunden och öppnade sin mun för att ta köttbenet från spegelbilden i vattnet. Men i samma stund som han öppnade munnen föll hans fina köttben i vattnet och flöt snabbt bort med strömmen.

En kråka satt i ett träd och åt på en stor god ostbit. En räv kom förbi och fick syn på honom. "Den där ostbiten vill jag ha", tänkte räven och sa med sin lenaste röst: "Kära fru kråka, alla jag mött har beskrivit er skönhet och jag måste säga att ni är den vackraste fågel jag sett". Kråkan sträckte på sig lite där uppe på sin gren. Räven fortsatte: "det sägs att ni har en underbar sångröst oxå, kan jag inte få höra en liten sång". Kråkan föll för smickret och öppnade näbben för att sjunga och tappade i samma ögonblick den stora ostbiten rakt ner i gapet på räven.

En man gick ut i skogen och bad träden att de skulle skänka honom en liten gren var. "Javisst, om det är allt du vill ha från oss så får du det", sa träden. Mannen gick hem och av varje liten gren tillverkade han ett yx-skaft. Sedan gick han ut i skogen igen och högg ner alla träden, ett efter ett.

Lär er något, ungjävlar.

Dom är smarta ju. ja, jag tror du vet vilka jag menar.