Vi fick en liten pressent av dessa två gossar, en lite burk med en papperslapp i.De hade skrivit en liten vers om oss alla..se om ni kan hitta mig! På lappen stod det:

Nu när slutet här på MTU är nära.

Vi (Arre & Henke) skapat detta rim till er ära.

Praktikanten från terminen innan började här,

med flickvännen under armen som han hade kär.

Han har nu utvecklats till ljudtekniker i proffsnivå,

som tappat HDD:et och 50-tummare invid sin tå.

Svartklädd, lugg och nedsänkt blick,

var den första bilden vi av henne fick.

Men tänk vad tre år på MTU kan göra,

nu ingen längre med henne kan köra.

Han kom till oss som hockeynörd,

kunde ju fan för all framtid blivit förstörd.

Men tack och lov att han skådade ljuset,

är numera medlem i mediabruset.

Namn är något man lätt glömmer tvärt,

som tur var hade hon skrivit sitt på sin stjärt.

Många grodor har hon kastat ur sig under årens lopp,

t.ex. om bussen som inte gick ända opp.

Mjölbykillen med page och en stor pris,

visade sig vara en klatschig och tjuvaktig liten kis.

Efter en helkväll med kamraterna han bjöd på efterfest,

och även den som för taxin fick betala mest.

Yrbollen som i Fiskarp från kanoten föll i,

bytte strax därefter till Berzan för att läsa ekonomi.

Men han kom tillbaka och erkände sin miss,

och som i livesändning inte kunde hålla inne sitt kiss.

En gotländsk tös dök upp hösten därpå,

med humör som gick upp och ner som på få.

Hon lärde oss vart i Ryssland branden inte nått,

och att det är svårt att fatta om man inte förstått.

Till en början hade grabben svårt att ur sängen kliva upp,

moster anställdes och han vaknade tidigare än en tupp.

På klassresan drack han whiskey så mycket som han orka,

spyan var oundviklig, han slogs ut och kamraterna fick torka.

En lång, en svart och en utan höft,

en specialklass hade de nog behövt.

Efter fyra år tar ni student nummer två,

men ett femte kommer ni fan inte få.

Antagligen har ni lite tyngda samveten,

när ni nu för sista gången ser våra anleten.

Vi vet att det känns jobbigt att lämna oss,

två stora stjärnor lika små som Mario Bros.

Nu har tre år passerat och hoppas vi er förberett,

fast era slutbetyg är det sorgligaste vi nånsin sett.

Skämt åsido så kommer vi att sakna era manér,

vi kan bara hoppas att i framtiden få fler elever som er.

Annons

The photo has no tags

Anonymous Fri 18 Jul 2008 13:27

Yeey jag är den svarta som behöver specialklass jag =P

1 comments on this photo

June 2009