Ingen vet vem jag är bakom stängda dörrar. I skolan låtsas jag vara en Trevlig, flummig och rolig tjej, som inte har några bekymmer. När jag träffar andra så är jag snäll och glad, folk får den uppfattningen av mig att jag är en trevlig tjej som alltid är på bra humör. Men i mitt rum, bakom min stängda dörr, gråter jag. Jag gråter för att allt alltid går fel för mig, och för vad jag är gör så blir mamma arg på mej. Mitt liv är en ren lögn. Jag gråter innan jag somnar, jag gråter när jag vaknar. Jag gråter till och med när jag sover. Och detta skriver jag inte för att du som läser detta ska tycka synd om mig. Det vill jag verkligen inte. Jag orkar inte leva i en lögn längre, jag vet inte vart jag ska ta vägen när jag gråter. Jag vågar inte gråta inför mamma, jag vågar inte gråta inför folk eller personer. Men jag har en vän jag kan vila mitt huvud emot, och det är Julia Harrysson. Jag älskar dej otroligt myket, mycket mera än vad du kan förstå <3. Jag vet inte vad jag ska göra mer. Jag vet inte om jag orkar mer. Jag struntar i om du tycker jag låter som om jag vill ta livet av mig, för det är det jag tänker ibland (väldigt ofta). Jag äter en massor av godis och kakor för att dämpa min "smärta" men det enda som händer är att jag blir fetare och fetare och fetare... Du tycker säkert att jag är helt störd. Men vet du vad? Jag bryr mej inte jag skiter i vad du tycker. Tyck som du vill, det är inte mitt problem. Så nu vet ni lite om mitt "privat liv". (jag snakkar inte om julia när jag säger du)

Annons

The photo has no tags

December 2011