Wednesday 6 February 2008 photo 1/1
|
Otrohet är vid sidan av våldtäkt, barnmisshandel och maktmissbruk det vidrigaste jag vet. Det är ett virus som korrumperar system, en slägga i skallen på vettet, en yxa som klyver familjeträd itu. Och för vad? För några minuters rus? För någon annans händer på de ytor man skänkt till sin partner, som existerar i ett vakuum av ovisshet? Det enda farligare än en höjdare med hybris, en pedofil vid en lekplats eller en bakgata på natten, är en människa som kan komma hem och kyssa sin älskade med läppar som nyss fuktat någon annans, smeka den som älskar en med händer som färgats av någon annans hud. Utan att visa någon ånger. Utan att ögonen skvallrar. För en människa som klarar av att göra så är.....ond. Befriad från medkänsla, förståelse och hjärta. Allt som utgör grunden för en normal individ. Det finns mängder av argument till otrohetens fördel, men det finns inte ett enda som lyckas göra något annat än idiotförklara den som formulerat det. Det finns inte ett enda försvarstal som får juryn att lägga huvudet på sned och säga att du gjorde rätt. För otrohet är moraliskt förkastligt oavsett om din partner känner till det eller inte. Oavsett om du upphört att älska honom/henne eller inte. Om du känner ett behov av att ha sex med någon annan, eller vidröra personen på ett sexuellt sätt, så är det din skyldighet att säga det till den som älskar dig. Jag förstår inte, och kommer aldrig att förstå, vad det är som är så jävla svårt med att göra slut med sin pojk- eller flickvän innan man startar en sexuell relation med någon annan. Kom inte och säg att det är för att man fortfarande älskar den man är tillsammans med, för om man verkligen älskar någon så beter man sig inte på det sättet. Då har man fått fel bild av vad kärlek är. Om inte våldtäkt var ett ämne som gör mig så illa berörd så skulle jag döma alla otrogna till det. In med dem i en cell tillsammans med våldtäktsmän. För det är precis så det känns för den du är otrogen mot. Som att få hjärtat våldtaget. Sönderknullat.
Annons