mars
lördag 6 november 2010 bild 2/2
|
Hur det gick till när det blev Caramel
Allt började med att pappa och jag småpratade lite om att skaffa foderhäst. Mamma visste inte ett dugg än. Så småningom började pappa förslå att köpa en häst istället oh jag tackade ju inte precis nej ! Vi hann fixa stallplats och allt innan vi berättade för mamma och hon tog det väl sisådär.. Hon sa att hon inte är med på det och vi inte ska komma till henne om vi nån gång behöver hjälp, hon skulle inte ha en häst.
Men så började vi leta hästar på internet och mamma började faktiskt också leta och verkade riktigt intresserad!
En dag satt Rosanna och tittade på annonser, jag skulle precis till stallet och hade bråttom men hon sa att de var viktigt så jag gick och tittade på Caramels annons. Rosanna tyckte han va as fin , jag såg igentligen inte så mkt i annonsen. De jag såg var en stilig valack i bra ålder med en sadel som låg helt sjukt långt fram!
Vi hittade en 5-åring i nästan samma stad som där Caramel stod så vi bokade in med båda ägarna att vi skulle komma och provrida samma dag.
Vi var och tittade på Caramel först. Jag var så nervös så jag höll på att kräkas när vi hälsade på ägarna och mina ben var som nån slags chokladpudding! Vi gick in i ett skruttet, trångt stall och i första boxen till vänster stod Caramel. När rosanna och jag ståg Caramel tappade vi båda andan. Vi såg på varandra och vi visste att vi tänkte precis samma sak: Fyfan vad vacker!
Vi gjorde snabbt i ordning den ny duschade Caramel och jag försökte febrilt komma på allt som man skulle tänka på vid probridningar. Men de enda jag kunde tänka på var hur vacker Caramel var.
Tjejen som red Caramel var en aning för stor och verkade väldigt osäker. Men Caramel skötte sig fint förutom att han slängde upp och ne med huvudet hela tiden.
Efter de red Rosanna. De såg bra ut och jag såg på Rosanna att hon var nöjd. Precis innan jag hoppade upp viskade hon till mej: Han är lite lik Scarlet när hon är pigg! Och alla som känner mej vet att jag älskar Scarlet!
Jag tror jag satt och log hela tiden! Och om inte tala om när jag hoppade. Han flöt verkligen över och jag var SÅÅHÄR glad när vi åkte där ifrån.
Jag sa hela tiden: Hoppas inte den andra som vi ska kolla på är bra för då blir det fan svårt!
Men jag hade inte behövt oroa mej över de.. Chutney var en jätte söt 5-årig connemara. Hon stod på en gård och familjen verkade vara väldigt erfarna. Men deras 15 åriga fjortis dotter hade tröttnat på Chutney.
Hon red runt lite i en hemsk paddock och jag och Rosanna visste redan då att de här inte var hästen som skulle stjäla våra hjärtan.
Rosanna red först. Hon såg alldeles för lång ut på lilla Chutney och stoet var så trött och seg så hon stannade varje gång man red förbi stallet! Ungefär samma var det för mej..
I bilen hem hade jag bara den underbara valacken i mitt huvud, jag tänkte på han varje sekund!
Pappa ringde till Caramels ägare oh sa att vi nog ville ha han men att vi ville komma och provrida en gång till, bara för att vara säkra.
Vi åkte på Råsannas 18-års dag, den 28 april. Det regnade och Caramel stod i en lerfylld fålla helt genomvåt. Men de struntade jag fullständit i! Jag var så glad att jag fick leda och rykta Caramel så jag var inte ens medveten om vad som började hända..
Jag red först. Det gick lika bra som första gången men jag började märka att Caramel var väldigt grön för att vara 8 år, han kunde verkligen inget i dressyr! Sen red Rosanna och det var då mardrömmen började.. Först fjantade han sej bara lite , svårt att förklara vad han gjorde men om vi säger såhär; tvärt emot vad rosanna ville att han skulle göra!
I början stod jag bara och log åt hans fånigheter men efter en stund insåg jag att Rosanna kanske inte skulle vilja ha han efter det här.
Som tur såg Rosanna igenom hans dumheter och såg den söta och snälla Caramel. Men mardrömmen hade bara börjat..
Mamma&Pappa började diskutera besiktning med ägaren och dom sa att vi ville vara med på besiktningen oavsett vad! Men då börja kärringen(ägaren) typ skrika att de var helt onödig och at hon tog det som en förolämpning! Så sa hon typ att vi var oerfarna nybörjare som inte kunde ett skvatt! Hon var jääätte nära på att backa ut hela affären och de skulle mamma o pappa också ha gjort om dom inte sett mina tårfyllda ögon när jag sakta såg min dröm gå i krash.
Ägaren "lovade" att försöka fixa en tid med sin gårdsveterinär men hon sa att de var en väldigt liten chans att de skulle gå..
I bilen hem sa inget ett ljud. Jag såg på mamma att hon tyckte de hela var jätte jobbigt och hon började till och med prata om att de var en dålig idé att köpa häst..
Dagen efter, i skolan gick jag bara och väntade på att pappa skulle skriva att de löst sej. Så fick jag ett sms där det stod: Veterinär besiktning fredag 14.00. Det var imorgon på valborgsmässoafton. Jag var så glad att allt verkade ha löst sej men mamma var inte sej lik. Hon var tystlåten och trött. Somnade tillo´och med i soffan på kvällarna, och de är inte likt henne!
Jag och Rosanna fick ta ledigt från skolan. Veterninären kom samtidigt som oss, han var jätte gammal men verkade snäll. Han kollade snabbt igenom Caramel och gjorde sedan böjprov ute på gatan. Allt gick bra! Han sa att om han var oss så skulle han köpa hästen! Vi bestämde dag som vi skulle komma och hämta honom, den 2 maj.
Rosanna och jag gjorde så fint som möjligt inne i Caranels blivade box. Först skrubbade vi det så den var skinande ren och la in ett tjockt lager torv osv osv.
Allt gick bra när vi hämtade honom på eftermiddagen, hon hade ju sagt att han kunde vara lite bråkig vad lastning men då gick han rakt in!
Så började mitt liv med Caramel <3
Annons
Kommentera bilden
6 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/jenneliewideen/476784051/
Visa toppen
Visa sidfoten