April
Monday 18 January 2010 photo 2/2
|
Det är gränsen som stoppar mej från att nå målet..
En fågelunge, precis beredd att kasta sej ut i det okända..
den blir hindrad då förnuftet tar över och backar tillbaka till platsen den känner till. lite så känns det just nu, jag vågar inte ge mej ut på nya vatten, jag stannar hellre kvar i min trugga miljö där jag för en gång skull kan andas normalt.. :(
En gång för mkt längesen nu, fanns det en person som skulle hjälpa mej med mitt självförtroende, personen sa jag var unik, speciell, fick mej och tro att jag var vacker .. :/ men sen så klämmer den ur sej att jag e äcklig ?
Hur fan går det ihop..
Det hade hänt så mke med mej just då, personen visste,
Visste hur allt låg till, hur jag mådde inombords.
Alltid skulle jag förklara mej vrf jag gjorde saker och ting, men personen fick härja fritt, göra vad den ville, jag hindrade inte personen..
Jag gav den all frihet i världen men själv vart jag instängd i ett rum, men jag gjorde verkigen allt jag kunde för att bli behållen, att personen sen inte trodde mej, spred saker om mej, sket i vad jag sa, tryckte ner mej så totalt att ärren sitter kvar än idag, det var inte dennes problem, nejdå, jag var mitt eget provblem då..
Jag hade väntat så himla länge på denne att jag till slut la mej och sov, när den kom så föll jag genast ner i en djupare sömn, dennes händer höll om mej, skyddade mej..
Nu e det inte så längre, ännu minnen som denne verkar ha grävt ned..
Men en sak skaja säga, Det man gömmer e det man bryr sej mest om, och du grävde alltså bryr du dej ngnstans därinne..
Jag råkade ut för en hemsk sak, en sak de flesta inte råkar ut för i min ålder. Jag tror jag e den enda än så länge.
Jag berättade för denne, trodde den skulle förstå men allt jag fick var ett "care" det sårade mej så grymt mke..
Hur fan kan man säga så? :(
Trodde mitt liv var över.
Snaran lockade farligt mke.
Inget skulle kanske bli som jag planerat.
Inget skulle bli vad man kallar "fam- lycka"
Mitt liv skulle vart slut.
Trodde jag inte skulle klara en minut efter beskedet :(
Men där var hon precis bredvid mej hela vägen ;$
Mitt liv har rasat ihop inget kan lyfta mej förutom mina bästa brudar :(
Tack så himla mke för att ni alltid e där, skyddande änglar, vackra moln.
Starka väggar, massiva sköldar, stöttande pelare..
I sol och regn,
Åska hagel,
vår sommar,
vinter höst,
I nöd och lust...
Förlåt för jag upptog eran tid var tvungen att skriva av mej lite, mår inte vidare bra :/
pösspöss:/<,3<,3<,3
En fågelunge, precis beredd att kasta sej ut i det okända..
den blir hindrad då förnuftet tar över och backar tillbaka till platsen den känner till. lite så känns det just nu, jag vågar inte ge mej ut på nya vatten, jag stannar hellre kvar i min trugga miljö där jag för en gång skull kan andas normalt.. :(
En gång för mkt längesen nu, fanns det en person som skulle hjälpa mej med mitt självförtroende, personen sa jag var unik, speciell, fick mej och tro att jag var vacker .. :/ men sen så klämmer den ur sej att jag e äcklig ?
Hur fan går det ihop..
Det hade hänt så mke med mej just då, personen visste,
Visste hur allt låg till, hur jag mådde inombords.
Alltid skulle jag förklara mej vrf jag gjorde saker och ting, men personen fick härja fritt, göra vad den ville, jag hindrade inte personen..
Jag gav den all frihet i världen men själv vart jag instängd i ett rum, men jag gjorde verkigen allt jag kunde för att bli behållen, att personen sen inte trodde mej, spred saker om mej, sket i vad jag sa, tryckte ner mej så totalt att ärren sitter kvar än idag, det var inte dennes problem, nejdå, jag var mitt eget provblem då..
Jag hade väntat så himla länge på denne att jag till slut la mej och sov, när den kom så föll jag genast ner i en djupare sömn, dennes händer höll om mej, skyddade mej..
Nu e det inte så längre, ännu minnen som denne verkar ha grävt ned..
Men en sak skaja säga, Det man gömmer e det man bryr sej mest om, och du grävde alltså bryr du dej ngnstans därinne..
Jag råkade ut för en hemsk sak, en sak de flesta inte råkar ut för i min ålder. Jag tror jag e den enda än så länge.
Jag berättade för denne, trodde den skulle förstå men allt jag fick var ett "care" det sårade mej så grymt mke..
Hur fan kan man säga så? :(
Trodde mitt liv var över.
Snaran lockade farligt mke.
Inget skulle kanske bli som jag planerat.
Inget skulle bli vad man kallar "fam- lycka"
Mitt liv skulle vart slut.
Trodde jag inte skulle klara en minut efter beskedet :(
Men där var hon precis bredvid mej hela vägen ;$
Mitt liv har rasat ihop inget kan lyfta mej förutom mina bästa brudar :(
Tack så himla mke för att ni alltid e där, skyddande änglar, vackra moln.
Starka väggar, massiva sköldar, stöttande pelare..
I sol och regn,
Åska hagel,
vår sommar,
vinter höst,
I nöd och lust...
Förlåt för jag upptog eran tid var tvungen att skriva av mej lite, mår inte vidare bra :/
pösspöss:/<,3<,3<,3
Comment the photo
<br />
finns alltid där för dej med, synd att du inte vill säga allt te mej :/ jag kanske kan hjälpa, kanske inte lösa, men i alla fall försöka ! :/<3333<br />
<br />
älskarrej!!!<3
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jenniferjansson/438299638/
Visa toppen
Show footer