August
Monday 9 February 2009 photo 1/24
|
Så, nu har jag både tid och ork att berätta om Mexico.
För er som inte orkar läsa allt så kan jag kort berätta att det var den bästa resan jag hittills gjort och att det är värt alla timmar på planet.
Jag har alltså varit i Mexico. För att vara exakt så bodde jag i området Playacar som ligger i Playa del carmen som ligger efter kusten Riviera Maya som ligger på halvön Yucatan som ligger i Mexico. Enkelt va?
Hotellet vi bodde på hette Playacar, precis som området vi bodde i. Det var ett av de mindre hotellen om jag inte har fel. Dock så var det ganska stort ändå. På de andra hotellen gick man nästan vilse, rena djungeln bokstavligt talat. Med alla palmer..
Hotellen där såg inte ut som de hotell i alla fall jag är van vid. När jag tänker mig ett hotell så tänker jag mig en stor, hög byggnad med en reception på nedersta våningen också två-tre vångar till med långa korridorer med rum efter rum efter rum efter rum.
Hotell Playacar såg inte ut såhär och jag blev väldigt förvånad när jag kom dit. När vi steg in i entrén så upptäckte vi att det där bara fanns en reception, två restauranger, en souvernibutik, ett datarum, en liten bar och toaletter. Det var öppet överallt, dvs det fanns inga riktiga väggar. Utan det var som en jättestor altan med tak.
Vi checkade in och korsade sedan entren och gick ut på andra sidan. Vi gick efter en lång stengång. Efter denna gång fanns det små hus i olika fäger. (tre på höger sida, tre på vänster) Varje hus hade tre våningar. Vi bodde i det rosa huset längst ner på vänster sida. Vi fick rummet på nedersta våningen, bakom en massa träd så vi hade ingen sol eller utsikt. *yay* Men vi skulle inte spendera vår tid på hotellrummet så det kvittade.
Om man fortsatte ner efter stengången, förbi vårt rosa hus, så kom man till slut ner till poolerna. Det fanns två stycken, båda två lika obehagligt kalla. De låg på den vänstra sidan, på den högra sidan fanns en bar, en scen och en tredje restaurang där man åt lunch. (Det fanns även en bar i poolen, som jag tidigare skrev.) Det var palmer överallt vilket var både bra och dåligt. Bra för att det fanns skugga när man behövde den, och dåligt för att de var ivägen när man ville ta kort.
Om man, som jag gjorde, föredrog det vackert turkosa havet så fortsatte man bara förbi poolerna och några meter till sedan så var man framme. Dock så blåste det alltid rätt mycket och vågorna var väldigt höga. Men det gjorde det bara roligare. De hade en flagga uppe för att visa om det var risk att bada eller inte. Det var alltid gul eller röd flagga, som betyder att det är risk för att bada. Om man hade otur fick man inte bada alls. Den sista veckan var det röd flagga varje dag. Då stod det en rödklädd kille med visselpipa i munnen och viftade med armarna som en galning om man gick längre än tio meter ut. Ingen överdrift. Han till och med slängde sig ut i vattnet för att få uppmärksamheten hos alla. Men allt var för vår säkerhet. En liten pojke hade nämligen sugits ut och drunknat två veckor tidigare, så säkerheten var extrem.
Gav man sig ut efter vägarna inom Playacarområdet så var säkerheten allt annat än extrem. Taxichauförrerna var värst och jag undrar om de ens brydde sig om de få hastighetsskyltarna och övergångsställen som fanns. Att använda ett övergångsställ där var samma sak som att inte göra det. Ingen brydde sig. Jag tror inte ens att det hade några bestämda filer efter vägen när de körde, ibland fanns det tre och ibland två och ibland en. De bara körde efter vad som passade dem och de har antagligen bara en enda trafikregel där dvs: Kör hur du vill så länge du inte kör på någon eller något.
För er som inte orkar läsa allt så kan jag kort berätta att det var den bästa resan jag hittills gjort och att det är värt alla timmar på planet.
Jag har alltså varit i Mexico. För att vara exakt så bodde jag i området Playacar som ligger i Playa del carmen som ligger efter kusten Riviera Maya som ligger på halvön Yucatan som ligger i Mexico. Enkelt va?
Hotellet vi bodde på hette Playacar, precis som området vi bodde i. Det var ett av de mindre hotellen om jag inte har fel. Dock så var det ganska stort ändå. På de andra hotellen gick man nästan vilse, rena djungeln bokstavligt talat. Med alla palmer..
Hotellen där såg inte ut som de hotell i alla fall jag är van vid. När jag tänker mig ett hotell så tänker jag mig en stor, hög byggnad med en reception på nedersta våningen också två-tre vångar till med långa korridorer med rum efter rum efter rum efter rum.
Hotell Playacar såg inte ut såhär och jag blev väldigt förvånad när jag kom dit. När vi steg in i entrén så upptäckte vi att det där bara fanns en reception, två restauranger, en souvernibutik, ett datarum, en liten bar och toaletter. Det var öppet överallt, dvs det fanns inga riktiga väggar. Utan det var som en jättestor altan med tak.
Vi checkade in och korsade sedan entren och gick ut på andra sidan. Vi gick efter en lång stengång. Efter denna gång fanns det små hus i olika fäger. (tre på höger sida, tre på vänster) Varje hus hade tre våningar. Vi bodde i det rosa huset längst ner på vänster sida. Vi fick rummet på nedersta våningen, bakom en massa träd så vi hade ingen sol eller utsikt. *yay* Men vi skulle inte spendera vår tid på hotellrummet så det kvittade.
Om man fortsatte ner efter stengången, förbi vårt rosa hus, så kom man till slut ner till poolerna. Det fanns två stycken, båda två lika obehagligt kalla. De låg på den vänstra sidan, på den högra sidan fanns en bar, en scen och en tredje restaurang där man åt lunch. (Det fanns även en bar i poolen, som jag tidigare skrev.) Det var palmer överallt vilket var både bra och dåligt. Bra för att det fanns skugga när man behövde den, och dåligt för att de var ivägen när man ville ta kort.
Om man, som jag gjorde, föredrog det vackert turkosa havet så fortsatte man bara förbi poolerna och några meter till sedan så var man framme. Dock så blåste det alltid rätt mycket och vågorna var väldigt höga. Men det gjorde det bara roligare. De hade en flagga uppe för att visa om det var risk att bada eller inte. Det var alltid gul eller röd flagga, som betyder att det är risk för att bada. Om man hade otur fick man inte bada alls. Den sista veckan var det röd flagga varje dag. Då stod det en rödklädd kille med visselpipa i munnen och viftade med armarna som en galning om man gick längre än tio meter ut. Ingen överdrift. Han till och med slängde sig ut i vattnet för att få uppmärksamheten hos alla. Men allt var för vår säkerhet. En liten pojke hade nämligen sugits ut och drunknat två veckor tidigare, så säkerheten var extrem.
Gav man sig ut efter vägarna inom Playacarområdet så var säkerheten allt annat än extrem. Taxichauförrerna var värst och jag undrar om de ens brydde sig om de få hastighetsskyltarna och övergångsställen som fanns. Att använda ett övergångsställ där var samma sak som att inte göra det. Ingen brydde sig. Jag tror inte ens att det hade några bestämda filer efter vägen när de körde, ibland fanns det tre och ibland två och ibland en. De bara körde efter vad som passade dem och de har antagligen bara en enda trafikregel där dvs: Kör hur du vill så länge du inte kör på någon eller något.
Comment the photo
Jag missade ju fotokursen igår, jag visste inte om att det var någon. Jag såg Angelicas sms när jag skulle ställa väckarn på mobilen, när jag skulle gå och lägga mig. :(
Men det är väl nästa måndag också? ^
Men det verkade behövas, det var ingen som lyssnade på dom. <.<
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jenniferhh/329772077/
Visa toppen
Show footer