Jag är inte så stark som jag ser ut att vara. Även jag känner den där känslan i magen. Känslan av rädsla. Just nu känner jag att jag inte riktigt klarar av att hålla dessa känslorna kvar inom mig. Känslorna vill komma ut. ut genom mina ögon, färdas med tårar. Jag får inget stopp på tårarna som färdas ner för kinden. Jag har fått se saker. saker som har satt spår. satt sina spår långt in. Dom kommer kanske dimmas, men dom kommer aldrig helt försvinna. Dom finns där, varje dag. Varje dröm jag har påminns jag av detta. Att se att livet faktiskt kan vara såhär. Att fast att man gör sitt bästa räcker det inte till. Det gäller att ha en bra början. Det gäller att inte tappa, det gäller att hålla samma höga tempo genom hela livet för att klara av pressen. Men det håller inte. Man klarar det inte, man trillar ihop. Jag klarar inte mer, jag har nått gränsen. Jag har kommit till kanten på berget. Det går inte längre. Jag vet att ni kollar varenda steg jag tar. Jag vet att ni vet exakt vad det är jag gör. Men ändå hjälper ni mig inte ? Ändå står ni bara där ? Det är ert jobb att hjälpa personer som mig. Ni ska inte bara stå där & tro att allt blir bra igen om ett tag. Det blir det inte, någon måste ingripa ! men ni fattar inte det. ni tänker inte så långt. Ni tror att man klarar av att veta att någon synar en hela tiden. Det funkar inte så ! Idioter! var bara tvungen att skriva av mig lite..

väldigt bra skrivet !! <3 vill du snacka?