Friday 8 May 2009 photo 1/1
|
Dagar som denna får en verkligen att stanna upp och tänka. Tänka på familj och vänner. På livet och på döden.
Jag kommer aldrig glömma klockorna. Jag hoppades att de aldrig skulle ringa. Att det inte var på riktigt och att vi alla kunde gå hem. Trodde hjärtat stannade när de började slå. Det var på riktigt. Det var helt ofattbart. Klockorna som ringde bankade in det i huvudet. Att det var sant och att Du låg där framme. Det går inte att smälta. Jag känner mig tom...
Jag kan inte säga att jag kände dig så väl, men vi delar massvis med fina minnen, vilket jag är glad över. Du var så lycklig då.
Det är så hemskt. Tankarna går till din familj och dina närmaste vänner. Tankarna går även till min familj och mina närmsta vänner. Vi måste vara bättre på att ta hand om varandra. Jag måste vara bättre. Jag uppskattar livet idag. Inget spelar någon roll idag. Saker jag vanligtvis kallar problem finns inte längre. Omfattningen på mina frågor och tankar är så gigantiska så inget annat spelar längre någon roll.
Du har genom din fruktansvärt tragiska bortgång tvingat oss andra att stanna upp och tänka efter. Gett oss viljan att visa mer kärlek och mer förståelse till varandra.
Det här var det värsta jag någonsin varit med om. Det känns som det ligger något tungt på bröstet. Det är svårt att andas. Mina tårar rinner för dig.
Jag glad att jag var där idag. Det var en vacker begravning och du hade många vänner. Många som brydde sig om dig. Hoppas att du visste det medan du levde.
Vila i frid Sandra... <3
Denna bild representerar så mycket glädje. Du var ju bra, riktigt bra.
Jag kommer aldrig glömma klockorna. Jag hoppades att de aldrig skulle ringa. Att det inte var på riktigt och att vi alla kunde gå hem. Trodde hjärtat stannade när de började slå. Det var på riktigt. Det var helt ofattbart. Klockorna som ringde bankade in det i huvudet. Att det var sant och att Du låg där framme. Det går inte att smälta. Jag känner mig tom...
Jag kan inte säga att jag kände dig så väl, men vi delar massvis med fina minnen, vilket jag är glad över. Du var så lycklig då.
Det är så hemskt. Tankarna går till din familj och dina närmaste vänner. Tankarna går även till min familj och mina närmsta vänner. Vi måste vara bättre på att ta hand om varandra. Jag måste vara bättre. Jag uppskattar livet idag. Inget spelar någon roll idag. Saker jag vanligtvis kallar problem finns inte längre. Omfattningen på mina frågor och tankar är så gigantiska så inget annat spelar längre någon roll.
Du har genom din fruktansvärt tragiska bortgång tvingat oss andra att stanna upp och tänka efter. Gett oss viljan att visa mer kärlek och mer förståelse till varandra.
Det här var det värsta jag någonsin varit med om. Det känns som det ligger något tungt på bröstet. Det är svårt att andas. Mina tårar rinner för dig.
Jag glad att jag var där idag. Det var en vacker begravning och du hade många vänner. Många som brydde sig om dig. Hoppas att du visste det medan du levde.
Vila i frid Sandra... <3
Denna bild representerar så mycket glädje. Du var ju bra, riktigt bra.
Comment the photo
Stor kram Johanna
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jennyphe/365109542/