March
Tuesday 29 September 2009 photo 1/1
|
Min ångest är min vardag och det här är min behandling,
Texeten är mitt sätt,
och jag väntar på förvandling,
kämpa för en sanning som inte verkar vacker,
Så jag fösöker se dess inre skönhet som är tapper, Ey när meningen fösvinner och funderingarna startar,
fattar jag vårt öde inte är eviga på kartan,
Trevliga för kakan nu när girigheten flödar,
alla står i centrum och ideligen prövar,
sprider de jag skördar metaforen i charmen, livet är hårt,
Fast på olika plan,
Vi tuggar fett här i orten,
medans olika barn,
lever i cash bland sedlar och stash,
Följd av bekymmer njuter av livet,
ja allt för trött på tröga hynder,
som psykar min hjärna,
vill dyka mot stjärna,
från kallabalik,
vill stanna min tid,
mot himmlen för alla vill dit,
jag vet inte vad som väntar,
vad som kommer att hända det gör mej rädd,
och det ni hör nu är min ångest som bländar,
mitt eget inre som jag slåss mot varje dag,
jag kastar loss mitt sanna jag,
Det är ett måste-företag,
jag hoppas på förändring,
men väntar under tiden,
på mitt liv jag lever i,
och sen jag kämpar än i striden,
jag blir stämplad övergiven,
allt jag har är mina toner,
vilket skapar stort intresse,
från en massa fina horer,
men dehär är vad jag kan!
Den här går ut till er,
till er som alltid finns till hands,
till er som dämpar fallet när jag faller ner mot land,
När ångesten är stor och inga svar finns här att finna,
min själ har flytt iväg och jag e kvar här i dimman,
Den här går ut till er,
till er som alltid finns till hands,
till er som dämpar fallet när jag faller ner mot land,
När ångesten är stor och inga svar finns här att finna,
min själ har flytt iväg och jag e kvar här i dimman!
utan sympati
för alla som vill sätta nålen i armen,
förbättra gården med larmen,
blir starkare vart enda dag,
För många lever här och nu,
med knarkare som mitt sanna jag,
Men ingen vill vara med för alla lever för sitt eget,
alla väntar tittar runt,
men jag vill se det första steget,
För jag är inte bättre bara vilse utan kunskap,
fattar inget innehav av att skillzen för ett dumt val,
tills den dag jag sjungit klart lever jag för detta,
att spotta vad jag känner som min vrede har berättat,
nu vi leder dej i detta,
klättrar uppåt för att stanna,
känner tiden rusa bortåt varje timma som jag andas,
Texeten är mitt sätt,
och jag väntar på förvandling,
kämpa för en sanning som inte verkar vacker,
Så jag fösöker se dess inre skönhet som är tapper, Ey när meningen fösvinner och funderingarna startar,
fattar jag vårt öde inte är eviga på kartan,
Trevliga för kakan nu när girigheten flödar,
alla står i centrum och ideligen prövar,
sprider de jag skördar metaforen i charmen, livet är hårt,
Fast på olika plan,
Vi tuggar fett här i orten,
medans olika barn,
lever i cash bland sedlar och stash,
Följd av bekymmer njuter av livet,
ja allt för trött på tröga hynder,
som psykar min hjärna,
vill dyka mot stjärna,
från kallabalik,
vill stanna min tid,
mot himmlen för alla vill dit,
jag vet inte vad som väntar,
vad som kommer att hända det gör mej rädd,
och det ni hör nu är min ångest som bländar,
mitt eget inre som jag slåss mot varje dag,
jag kastar loss mitt sanna jag,
Det är ett måste-företag,
jag hoppas på förändring,
men väntar under tiden,
på mitt liv jag lever i,
och sen jag kämpar än i striden,
jag blir stämplad övergiven,
allt jag har är mina toner,
vilket skapar stort intresse,
från en massa fina horer,
men dehär är vad jag kan!
Den här går ut till er,
till er som alltid finns till hands,
till er som dämpar fallet när jag faller ner mot land,
När ångesten är stor och inga svar finns här att finna,
min själ har flytt iväg och jag e kvar här i dimman,
Den här går ut till er,
till er som alltid finns till hands,
till er som dämpar fallet när jag faller ner mot land,
När ångesten är stor och inga svar finns här att finna,
min själ har flytt iväg och jag e kvar här i dimman!
utan sympati
för alla som vill sätta nålen i armen,
förbättra gården med larmen,
blir starkare vart enda dag,
För många lever här och nu,
med knarkare som mitt sanna jag,
Men ingen vill vara med för alla lever för sitt eget,
alla väntar tittar runt,
men jag vill se det första steget,
För jag är inte bättre bara vilse utan kunskap,
fattar inget innehav av att skillzen för ett dumt val,
tills den dag jag sjungit klart lever jag för detta,
att spotta vad jag känner som min vrede har berättat,
nu vi leder dej i detta,
klättrar uppåt för att stanna,
känner tiden rusa bortåt varje timma som jag andas,
Visa toppen
Show footer