No comments

detta är en text till en person, jag vet inte om hon vet vem hon är eller inte, men kanske,

jag tänker inte hänga ut någon, jag tänker inte säga vem du är även om du frågar för det gör ont.

Du sa att jag var något speciellt för dig,
men du ljög för mig,
jag var bara en i mängden,
en av många i längden,
du gjorde så jag kände mig speciell,
men när jag försökte komma nära blev du äckligt formell,
jag vill inte binda mig nu..

var vad du sa men du,
jag älskade dig,
jag öppnade upp mig,
jag var bara en till i leden,
nu blåser vinden kall över heden,
du har hittat en ny, medan jag lärt mig sy,
ihop de trasiga bitar av mitt forna jag,
jag tänker på dig varje dag,
hatar och älskar den förbannelse du lagt över mig,
jag ville ju bara lära känna dig,
minns när du låg nära,
Men när skall jag börja lära?,
oavsett vad jag gör blir jag bränd vid slutet,
jag viker mig på mitten och andas in och ut,
Vad gör man när man bränt alla broar och allt krut?,
man kapitulerar och ger upp,
medan du brännmärker min själ ser jag upp,
jag gråter men mina tårar fryser på min kind,
torkas ut av mäster vind,

om jag viskar ditt namn,
Kommer du då i min famn?,
mina tårar rinner,

medan jag försvinner,
dränker mina minnen,
och dunklar mina sinnen,
ett glas blir ett hav,

där mitt skepp går i kvav,
jag dög inte för dig,
så säg inte att du saknar mig,
besök inte min grav,
gråt inte ett hav,
ty de är krokodil tårar,
de som tror på dem är dårar,
du satte mitt hjärta i brand,
men knivskar det med samma hand

och snälla ta den inte.

oj, har du gjort den själv? mkt bra skrivet!!!