Friday 20 February 2009 photo 1/1
|
igår när jag jobbade hände det något jätte roligt, eller okej det var inte så kul men för stunden var de det för jag blev så chockad.
Det började med att jag gick från jobbet och tog hissen ner till entrén.
Jag gick ut genom den första dörren, såna här i glas som öppnar sig själva ni vet? brukar finnas i affärer och så. När jag ska gå ut genom den andra dörren så öppnas inte den, jag trycker på lite knappar och försöker öppna den med händerna, gick inge bra ^^
Jag tänker ett tag, men beslutar tillslut att det är lika bra att gå tillbaka, enda bort till 70 huset och sen gå utevägen tillbaka för att hämta min cykel som står däruppe.
Jag går mot dörren, som jag nyligen gått igenom, jag märker snabbt att inte den heller går att öppna.
JAG SITTER FAST!
Jag står där och garvar för mig själv, sen kommer jag på att klokan är över halvtio alla som ska jobba kom vid nio och alla som har slutat slutade vid halv tio, tänk om ingen kommer och ser mig?
Dom flesta i personalen går ju ner till kulverten också, så om någon nu är kvar är det inte särskilt stor chans att dom tar just den vägen jag tagit :P
Jag är själv, inlåst mellan två dörrar, har knappt något mottaging och även om jag hade det fanns det ingen jag kunde ringa som kunde hjälpa mig. Vad fan skulle jag göra? jag började skratta ännu mer :P
Tillslut kommer det iaf en kille från utsidan, men det går inte att öppna därifrån heller. Han hade också blivit inlåst tidigare så han säger att dom öppnade från insidan då och så springer han runt stackaren.
Innan killen kommer runt kommer det iaf en tjej till mig och öpnnar och jag säger åt henne att inte gå ut där, hon lyssnar och väljer att gå runt. Jag måste ju ändå vänta på den där killen så jag står kvar där och väntar och sen tackade jag för att han vart så snäll och sprungit runt, även fast han själv tyckte att det var lite jobbigt eftersom att han faktiskt gjort det tidigare ikväll och eftersom att det den här gången var helt i önödan :P
Det började med att jag gick från jobbet och tog hissen ner till entrén.
Jag gick ut genom den första dörren, såna här i glas som öppnar sig själva ni vet? brukar finnas i affärer och så. När jag ska gå ut genom den andra dörren så öppnas inte den, jag trycker på lite knappar och försöker öppna den med händerna, gick inge bra ^^
Jag tänker ett tag, men beslutar tillslut att det är lika bra att gå tillbaka, enda bort till 70 huset och sen gå utevägen tillbaka för att hämta min cykel som står däruppe.
Jag går mot dörren, som jag nyligen gått igenom, jag märker snabbt att inte den heller går att öppna.
JAG SITTER FAST!
Jag står där och garvar för mig själv, sen kommer jag på att klokan är över halvtio alla som ska jobba kom vid nio och alla som har slutat slutade vid halv tio, tänk om ingen kommer och ser mig?
Dom flesta i personalen går ju ner till kulverten också, så om någon nu är kvar är det inte särskilt stor chans att dom tar just den vägen jag tagit :P
Jag är själv, inlåst mellan två dörrar, har knappt något mottaging och även om jag hade det fanns det ingen jag kunde ringa som kunde hjälpa mig. Vad fan skulle jag göra? jag började skratta ännu mer :P
Tillslut kommer det iaf en kille från utsidan, men det går inte att öppna därifrån heller. Han hade också blivit inlåst tidigare så han säger att dom öppnade från insidan då och så springer han runt stackaren.
Innan killen kommer runt kommer det iaf en tjej till mig och öpnnar och jag säger åt henne att inte gå ut där, hon lyssnar och väljer att gå runt. Jag måste ju ändå vänta på den där killen så jag står kvar där och väntar och sen tackade jag för att han vart så snäll och sprungit runt, även fast han själv tyckte att det var lite jobbigt eftersom att han faktiskt gjort det tidigare ikväll och eftersom att det den här gången var helt i önödan :P
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jernquist/334148979/