Thursday 16 July 2015 photo 6/6
|
(Fortsättningen till texten på dagens första bild) Åh, vi bröt ihop, men vi kom igen. LETS DO THIS!! Blev vår inställning. I 100meter. Sen behövde vi vattenpaus igen. När vi hade cyklat i ca 1mil mot Dubrovnik så tänkte vi att detta kan inte stämma? När kommer dom där skyltarna som alla pratar om? Vi har då inte sett en enda skylt. Vi fråga nästa man. "Jahaa åh ni måste cykla ca 10km ditåt, där finns det en väg upp sen ska ni cykla hitåt igen fast på vägen ovanför" men skämtar du med mig lille gubbe?! Men nej det gjorde han inte. Vi fick alltså cykla TILLBAKA en mil, innan vi kunde svänga upp och cykla mot samma ställe igen. Suck. Jesper hade vi detta laget tappat humöret rejält och var så otroligt förbannad, sa gång på gång att nu lämnar vi in cyklarna och åker hem. Men jag visste att han inte menade det, så jag kände att det är bäst jag håller mig i bakgrunden men försökte ändå pytsa i honom vatten och peppa honom lite i smyg, det var ju trotts allt han som ville detta mest. När vi hade cyklat ca 8km på den nya vägen kom vi äntligen till Biokovo nationalpark. Och när vi nådde parken hade alltså redan ca 44km i benen och 23km i parken till toppen väntade. Jaja vi kör så långt vi orkar, tänkte vi. "Det kommer ta er 6-7 timmar att nå toppen, detta är ingen bra dag, det är för varmt" sa vakten till parken. Och just precis där tappade jag mitt humör, jag drog ramsor som jag inte ens visste att jag kunde och skrek att Jesper aldrig mer skulle få bestämma dagsutflykt, att nästa utflykt skulle minsann jag bestämma och då skulle vi åka på spa eller något lugnt och skönt. Vi har ju för i helvete semester, detta är inte semester!!! Som tur var hade vi nu ombytta roller, jag var den bittra och Jesper den som peppa. Vi kompletterade med andra ord varandra bra under denna "utflykt". Efter blod, svett och tårar (bokstavligt talat) så insåg vi att vi kommer aldrig komma upp levande. Vi satte då upp ett mål, vi cyklar tills vi når en fin utsiktsplats fri från massa träd. Hur trötta och bittra vi än var så var det fint, och vi ville ha en bild. Båda var besvikna men vi var så trötta att hela kroppen skakade vid minsta ansträngning. Jaja, vi får väl nöja oss med detta sa vi besviket när vi insåg att vi var tvungna att vända. Varken jag eller Jesper gillar att ge upp och vi brukar vara ganska envisa, så då kan ni förstå hur trötta vi var. Vi cyklade sedan ner, och precis när vi börjat vår resa nedåt möter vi en man som springer upp. Nä, detta är inte sant. Snacka om att strö salt i såren på oss. Väl nere så åt vi, lämnade in cyklarna och gick till bussen. Nu sitter vi nyduschade hemma i lägenheten och käkar vattenmelon, vi tänkte ta en snabb sväng över staden ikväll. Om vi orkar. Troligen inte, vi får mjölksyra av att bara ta några få steg och hela kroppen känns som spaghetti.
Annons
Comment the photo
JesperAnna
Fri 17 Jul 2015 10:11
Förlåt! Jag drog på smilbanden. Föfattartalang! Vilken kamp mot värme och trötta kroppar. Skönt att "knoppen" kunde ta beslut. Nu är det ny dag. Hoppas ni klarade av att komma ur sängen. Men ni är ju vältränade. /kram farmor Gudrun
JesperAnna
Thu 16 Jul 2015 22:57
Åhh, jag lider med er samtidigt som jag inte kan hålla mig för skratt. Vilket kaos, hahaha :). Bra kämpat, hoppas att ni båda är på gott humör nu :)
//Martin
//Martin
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jesperanna/520154131/