September
Thursday 12 October 2017 photo 7/19
|
Hej igen! Efter några händelserika dagar vill vi nu uppdatera er lite vad som hänt. Allt kretsande kring vår bergsbestigning av Mount Kinabalu. När vi anlänt till Borneo och Kota Kinabalu bestämde vi oss för att ge oss av till "Jungle Jacks". Inget var bokat utan vi hade bara fått ett meddelande om att det bara var att dyka upp så skulle de fixa allt. Så vi tog vårt pick och pack och satte oss på en buss som skulle ta oss en liten bit för att sedan byta buss som skulle ta oss hela vägen. Vilket vi märkte inte skulle gälla oss, då dagens sista buss redan gått. Klockan var då omkring 18:00 och vi visste resan skulle ta dryga två timmar. Med våra backpackväskor stod vi nu förvirrade för vad vi skulle göra men kom tillslut fram att det bästa var att kasta oss in i en taxi och åka till Jungle Jacks. Efter ett tag mörknade det helt och vi åkte nu på en slingrande väg uppför berg och genom djungeln, samtidigt som vi oroade oss över om vi faktiskt kunde bo där vi tänkt. Oavsett så tog vi oss tillslut dit efter ett stopp på helt fel ställe som var övergivet och gjorde oss ännu mer oroliga hur det här skulle gå. På Jungle Jacks blev vi mottagna med öppna armar och dem fixade ett rum med ett par sängar där vi kunde sova. Trötta som vi var somnade vi nästan direkt. Dagen efter hade vi inte heller någon aning om vad som skulle hända. Skulle vi få klättra upp för berget eller inte. Vi tog oss upp för den jättelånga backe som ledde ner till huset vi bodde i, till huset där de serverade frukost och fick där efter en halvtimma reda på att vi skulle klättra samma morgon. Nu var det bara att se till att packa väskan och fundera på att man hade med allt. Sen helt abrupt blev vi uppropade att ta oss upp för den långa backen återigen för nu skulle vi snart ge oss iväg. Vi packade lunchen och satte oss i bilen som skulle ta oss till entrén till parken. Vi hade en personlig guide som skulle leda oss på turen, som vi ständigt funderade över hur man kunde ha så stora vader som han. Vilket vi senare fick reda på berodde på att han bestigit berget två gånger i veckan i 20 (!) år. Inte konstigt då. Åter till klättringen, den första kilometer hade vi båda väldigt god fart och kände entusiasmen i att bestiga ett så högt berg. Det var mestadels enkla trappor och flacka backar som vi vandrade uppför nu. Vilket ju längre vi kom blev mindre och mindre trappor, mer och mer sten och dessutom brantare. Efter ett par timmars vandring hade vi gått omkring tre kilometer och man märkte att det skulle bli tufft men fortfarande med ett gott tempo. Det var nu det började gå lite emot oss, regnet började ramla ner från himlen...som tur var lugnade ner sig ett litet tag innan det med ca två kilometer kvar helt började ösa ner. Stigen som vi tidigare gått upp för blev helt plötsligt ett vattenfall och allt blev så mycket jobbigare. Vi kämpade oss iallafall igenom det och anlände till stoppet för natten vilket hade krävt sex kilometers vandring/klättring som tog oss ca 4,5 timmar. Nu var vi dyngsura båda två och först av alla in i rummet vi skulle bo i bestämde vi att slå läger och hänga upp våra kläder på både stolar och sängar. Inte nog med att kläderna vi haft på oss var blöta, Jespers så kallade "vattentäta väska" hade inte alls klarat av det här ovädret. Så mycket regnade det. Vilket även betydde att alla hans kläder mer eller mindre var blöta. Blev bara att hänga upp dem med. Vi stannade i stugan ett tag för att värma oss lite innan vi gick iväg och käkade en snabb middag innan det var dags att sova. Alarmet för när vi skulle gå och äta frukost innan färden mot toppen stod på 02:00. Då vid 00:45 så börjar helt plötsligt alarm ringa på andra personer i stugan som börjar tända och byta om. Inget mer sova för oss alltså...Både Jesper och jag ligger och kollar på varandra undrandes vad dem ska upp såhär tidigt att göra. Frukosten öppnar ju inte förrän klockan 02:00. Vi ligger kvar till klockan 01:45 och går sedan ner till frukost för att se alla sitta och vänta på att få äta. Dem hade alltså suttit där i ca 45 minuter och väntat. Vi kollade på varandra och log över att vi stannat kvar nästan en timma till. Efter lite mat gav vi oss iväg med tända pannlampor mot toppen. Man märkte direkt att det var kallare men vi var ändå nöjda med kläderna vi valt. Efter ett tag tog trapporna trapporna slut och övergick i att man fick med hjälp av rep klättra upp och det var nu man började märka hur kallt det skulle bli. Vi hade dock ett väldigt högt tempo och märkte efter drygt 20 omkörningar att det endast var omkring 8 av de ca 140 personer som klättrade den här dagen framför oss kvar och bestämde genast oss för att dra upp tempot lite till. Efter ett tag hade vi tagit täten vilket vi inte tänkte släppa. Nu ville vi vara först upp på toppen. Ingen skulle få vara före oss. Vi slet och hann iallafall först upp på toppen. Tävlingsmänniskor som vi är. Det var fortfarande mörkt och skulle dröja omkring en timma innan solen skulle gå upp så där satte vi oss på toppen huttrandes. Efter ett tag bestämde vi oss för att sakta ta oss neråt en bit då vår guide sa att vi inte skulle se någon soluppgång då det var alldeles för molnigt. Utsikten som vi fick se längre ner var dock helt magiskt och bland det bästa vi båda upplevt. En sån magisk känsla som inte kan beskrivas. Nu var det bara att ta sig ner, även här hade vi ett högt tempo och sprang mer eller mindre ner dem sista kilometrarna från berget. Något vi kanske ångrar nu när båda har träningsvärk vi aldrig varit med om tidigare...Vi kan varken sova på mage då det känns som man har enorma lårkakor eller gå nerför trappor då musklerna inte samarbetar överhuvudtaget. Nu befinner vi oss i Sandakan, en stad nordöst på Borneo. Här är vi så malplacerade och det känns som det inte finns turister här överhuvudtaget. Folk tittar på oss, har försökt smygfota, frågar oss om våra namn ständigt och barnen följer efter oss. Väldigt märkligt! Idag var vi iväg på en tur till Sepilok där vi såg orangutanger. Även om dem endast är halvvilda och vana med att bli matade så var det så en hur häftig upplevelse som helst. Imorgon är det iväg på nästa äventyr då vi ska ut i djungeln och till Kinabatangan floden en bit härifrån där vi ska spendera några dagar för att förhoppningsvis få se fler annorlunda djur.
Tack för nu, på återseende!
Annons
Geo tag
Camera info
Camera iPhone 7
Focal length 4 mm
Aperture f/1.8
Shutter 1/16 s
ISO 250
Visa toppen
Show footer