Monday 17 June 2013 photo 1/1
|
Ett öppet sår som föralltid kommer att lämna ett stort ärr...
Varför låter hjärtat en älska någon så mycket?
Försöker hela tiden att släppa det och intala att jag är värd någon bättre..
Men jag vill ju ha honom, bara honom, ingen annan.
Han är verkligen speciell, helt annorlunda, har aldrig träffat någon som honom.
Det allra jobbigaste är att släppa att man alltid trott att det skulle vara vi föralltid.
Allt klickade ju så perfekt, så perfekt att man verkligen trodde att man hittat den rätta. Jag trodde verkligen det, vi trodde verkligen det, men något förändrades och man kommer alltid undra varför.
Med andra killar har man liksom levt i nuet och inte blickat framåt men med honom var det annorlunda från början och nu i efterhand hatar jag det så jävla mycket, för det gör verkligen allt så mycket svårare. De är det som är svårt att gå vidare ifrån.
Jag kämpade in i det sista, utan något resultat, en vecka innan min student träffade han en ny och på två sekunder var han som förbytt, den jag älskar, varit förlovad med och bott med var nu någon jag inte ens kände igen. Och även om det varit slut i några månader var det inte förrän nu allt trillade på plats, han kommer aldrig mer att bli min igen. Det är fortfarande svårt att acceptera, jag vill inte, men jag har ju inte direkt något val.
Två år var alldeles för kort tid, det känns som om det alltid varit vi men jag hade velat ha så många år till.
Annons