Jag börjar förstå nu varför man ska låta sig såras av någon minst 1 gång. När man hittar någon ny att tänka på så är man så himla mycket starkare. Det har gått 5 månader sen jag senast träffade den här personen, han sårade mig så himla mycket. Minns att jag inte ens kunde sitta på bussen som man tog för att komma hem till honom, jag kunde inte sitta på bussen eftersom jag bara tänkte på honom. Nu är jag så himla mycket starkare. Vågar vara mig själv bland andra. Minns för några år sedan i skolan när jag inte ens vågade prata med en kille. Nu går jag i en klass med bara killar och har många killvänner. Jag är så glad att livet har gått vidare och hoppas det går framåt. Vill inte komma tillbaka till depressionen som håller på att försvinna. Den försvinner på grund av vänner men också för att jag pratar med en person som gör mig lycklig. En som får mig att vara mig själv och ingen annan.

Man förlorar vänner, man förlorar kärlek och familj men om man håller sig uppe, klarar av att fortsätta att le och se mot framtiden. Det är då man är stark. Jag har brister, men det har alla, min största brist är mitt självförtroende. Jag hatar min kropp och har alltid gjort. Det är nästa steg jag måste komma över för att bli starkare! Mitt liv går mot det bättre och jag är glad för det! :)

Annons

The photo has no tags

Camera GT-I9100

Focal length 4 mm

Aperture f/2.7

Shutter 1/50 s

ISO 50

Date

stepwise Wed 23 May 2012 12:12

Hjärtat! Hur kan du hata något perfekt? Du är otroligt vacker jämt! Du är den finaste som finns <333

1 comments on this photo

June 2015