March
Monday 23 March 2009 photo 1/1
|
Av: Cecilia Nordqvist
Hon är två år.
Hon är blyg.
Stor flicka, men ändå så liten.
Så glad åt livet, så rädd, så beskyddad.
"-Du får vara här bland de andra barnen en stund.
Pappa och jag ska sitta och prata med de vuxna.
Inga barn skall vara med.
Det tar en stund.
Jag kommer och hämtar dig så fort jag kan."
Hon gråter.
Hon är skärrad.
Hon har aldrig blivit lämnad ensam med främmande människor förut.
"-Du, det här är svårt.
Livet är sånt.
Livet är svårt.
Jag tycker också att det här är jobbigt.
Men jag vet att det inte är farligt.
Jag vet att vi klarar det.
Vi klarar det tillsammans.
Du och jag.
Vi klarar det."
Hon gråter hejdlöst.
Mamma går.
Senare på dagen tar vi en promenad.
Hand i hand, i uppförsbacke.
En backe av morän.
Moränjord som rasar.
Ett steg upp och ett halvt ner.
Det är jobbigt, hennes missbildade hjärta dunkar hårt.
Hon kämpar.
Hon stannar.
Tystnad.
Vi blir stående.
Hon flåsar.
Tittar upp.
Ser mig i ögonen:
"- Livet är svårt, mamma.
Men jag klarar det."
Hon är blyg.
Stor flicka, men ändå så liten.
Så glad åt livet, så rädd, så beskyddad.
"-Du får vara här bland de andra barnen en stund.
Pappa och jag ska sitta och prata med de vuxna.
Inga barn skall vara med.
Det tar en stund.
Jag kommer och hämtar dig så fort jag kan."
Hon gråter.
Hon är skärrad.
Hon har aldrig blivit lämnad ensam med främmande människor förut.
"-Du, det här är svårt.
Livet är sånt.
Livet är svårt.
Jag tycker också att det här är jobbigt.
Men jag vet att det inte är farligt.
Jag vet att vi klarar det.
Vi klarar det tillsammans.
Du och jag.
Vi klarar det."
Hon gråter hejdlöst.
Mamma går.
Senare på dagen tar vi en promenad.
Hand i hand, i uppförsbacke.
En backe av morän.
Moränjord som rasar.
Ett steg upp och ett halvt ner.
Det är jobbigt, hennes missbildade hjärta dunkar hårt.
Hon kämpar.
Hon stannar.
Tystnad.
Vi blir stående.
Hon flåsar.
Tittar upp.
Ser mig i ögonen:
"- Livet är svårt, mamma.
Men jag klarar det."
Visa toppen
Show footer