Saturday 1 November 2008 photo 1/4
|
Var i fryshuset i Sthlm igår och såg på disturbed med: Jessica (tack:), Mårten och Jacke.
Min rygg dödade mig totalt, men nog om det:P
Jimmys recension:
Det är trångt, man kan nästan lyfta benen och sväva fritt pga. den täta folkmassan som pressas mot scenen. Samtidigt blir jag blir till och från bländade utav de rökförstärkta scenlamporna som sveper över rumet, liksom en fyr som varnar för fara.
Ur de nära på perverst stora högtalarna skriker David Draiman med sin rostberikade vokabulär i konkurans med trummor, elgura och bas.
En svettdroppe rinner av pannan. När jag försöker följa droppen med blicken inser jag att hela golvet rör sig...
I takt med musiken guppar hela golvet, nästan lite oroande mycket rentutav. Men vad gör det när skriket överöstar tonerna till "Land of confusion". På uppmaning av David slår varje människa med lite aktning för hårdrockkulturen upp händerna i luften och gestikulerar "jävulstecknet" i takt till musiken.
När låten är slut börjar publikens obligatoriska vrål. Likt tusen döende katter skriker för livet känner jag hur trumhinnorna sakta krackelerar när Sveriges tillsynes, landslag i busvisling ställer in siktet på mig.
Jag vänder bort ansiktet för att undvika de värsta ljuden och ser en ung grabb på ca sex och ett halvt år. När nästa låt smäller igång ser jag hur grabben står och sjunger med i texterna. Det är ungefär nu jag inser att alla i publiken (exklusive mig) står och vrålar med i låtarna, jag ser deras glada miner likt ett barn på julafton.
Kärleken och stämningen den natten på fryshuset var inte av denna värld, det är för mig, den hårdaste spelning med mest drag jag sett.
Bilder på spelningen kommer så småning om.
(Har äntligen fixat internet:)
Ja men vafan gör man när man varit uppe hela natten och alla tråkmånsar ligger och sover:S
Hade! puss
Min rygg dödade mig totalt, men nog om det:P
Jimmys recension:
Det är trångt, man kan nästan lyfta benen och sväva fritt pga. den täta folkmassan som pressas mot scenen. Samtidigt blir jag blir till och från bländade utav de rökförstärkta scenlamporna som sveper över rumet, liksom en fyr som varnar för fara.
Ur de nära på perverst stora högtalarna skriker David Draiman med sin rostberikade vokabulär i konkurans med trummor, elgura och bas.
En svettdroppe rinner av pannan. När jag försöker följa droppen med blicken inser jag att hela golvet rör sig...
I takt med musiken guppar hela golvet, nästan lite oroande mycket rentutav. Men vad gör det när skriket överöstar tonerna till "Land of confusion". På uppmaning av David slår varje människa med lite aktning för hårdrockkulturen upp händerna i luften och gestikulerar "jävulstecknet" i takt till musiken.
När låten är slut börjar publikens obligatoriska vrål. Likt tusen döende katter skriker för livet känner jag hur trumhinnorna sakta krackelerar när Sveriges tillsynes, landslag i busvisling ställer in siktet på mig.
Jag vänder bort ansiktet för att undvika de värsta ljuden och ser en ung grabb på ca sex och ett halvt år. När nästa låt smäller igång ser jag hur grabben står och sjunger med i texterna. Det är ungefär nu jag inser att alla i publiken (exklusive mig) står och vrålar med i låtarna, jag ser deras glada miner likt ett barn på julafton.
Kärleken och stämningen den natten på fryshuset var inte av denna värld, det är för mig, den hårdaste spelning med mest drag jag sett.
Bilder på spelningen kommer så småning om.
(Har äntligen fixat internet:)
Ja men vafan gör man när man varit uppe hela natten och alla tråkmånsar ligger och sover:S
Hade! puss
Comment the photo
Ojojoj, jag blev faktiskt riktigt överraskad, jimmyboy. :)
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jimham/288522523/