Jag vet att det kanske inte är så bra att skriva till dig här. Men alla har rätt att få veta..
Dom senaste tre månaderna har jag plågat Jimmy, jag har vart på väg att göra slut och skrikit på honom och varit en förfärlig person. Jag vet inte varför jag blir så, men för ungefär två år sedan så var jag en helt annan person. Jag skar mig själv och jag ville ta livet av mig. Det kan också bero på det för att det var den här tiden på året jag var som värst. Det drabbade mig lite förra året men inte så mycket att jag kände av det. Men i år känns det ganska tungt. Det kan också bero på mina äckliga p-piller som jag åt. Jag bröt ihop ganska ofta när jag var ensam och jag kände att jag inte var mig själv. Så imorgon är det 1 månad sen jag slutade äta dom, men det är fortfarande inte som det ska. Men självklart är det lite bättre nu. Jag har mina dagar där jag mår bra och jag har mina dagar där jag mår dåligt. Och jag drar inte ner mig själv bara, jag drar ner Jimmy också. Och pga det känner jag mig som en hemsk person. Jag är så lyckligt lottad att jag fortfarande har Jimmy vid min sida, det känns underbart att kunna få luta mig mot honom. För innan jag började äta p-pillerna mådde jag skit bra, men sen när jag började äta dom, gick det sakta men säkert ner till dåligt. Jag vill bara be om ursäkt till Jimmy för att jag har utsatt han. Nu idag mår jag rätt så bra, men nu mår jag dåligt. Det vänder hela tiden. Jag hatar det..

/ Amanda. :)

håll fast vid henne jimmy!