March
Friday 31 July 2009 photo 1/2
|
"Jag vaknar och sätter mig upp i sängen för att upptäcka att jag är ensam. Samtidigt känner jag mot mina händer som gripper i det tunna täckets tyg hur tårar slår mot dem och jag upptäcker att jag är ensam.
Visserligen har jag alltid varit ensam här, vid en sådan plats. Men aldrig mer ensam än ett tangent tryck bort.
Det är först nu jag inser, hur ensam jag är och vilket hål det borrat i min själ. Jag inser även vad jag behöver men inte kan få.
Jag reser på mig för att torka undan dem, sanningarna som faller nedanför mina rundade kinder. De bränner och får magen att göra ont och jag vet därmed. Att någon som du lär jag aldrig återse igen. Någon som du är allt jag behöver just nu men också är det som egentligen gör ont. Om du fanns här, skulle jag inte behöva dig så. Men när du inte finns till behöver jag dig mer än någonsin.
Jag kliver opp, begrunar mitt egna lilla svaga ögonblick och tillåter. Ingen ser och ingen knappast bryr sig. Men jag känner. Känner i gropen av mitt bröst att det finns där.
Jag saknar dig så mycket att jag skulle vilja dö."
Visserligen har jag alltid varit ensam här, vid en sådan plats. Men aldrig mer ensam än ett tangent tryck bort.
Det är först nu jag inser, hur ensam jag är och vilket hål det borrat i min själ. Jag inser även vad jag behöver men inte kan få.
Jag reser på mig för att torka undan dem, sanningarna som faller nedanför mina rundade kinder. De bränner och får magen att göra ont och jag vet därmed. Att någon som du lär jag aldrig återse igen. Någon som du är allt jag behöver just nu men också är det som egentligen gör ont. Om du fanns här, skulle jag inte behöva dig så. Men när du inte finns till behöver jag dig mer än någonsin.
Jag kliver opp, begrunar mitt egna lilla svaga ögonblick och tillåter. Ingen ser och ingen knappast bryr sig. Men jag känner. Känner i gropen av mitt bröst att det finns där.
Jag saknar dig så mycket att jag skulle vilja dö."
Visa toppen
Show footer