Ibland när mörkret fallit och dimman sänker sig över hagarna tror jag mig ibland se en vit ponny, som går där så fridfullt och betar precis som ingenting har hänt,men jag vet att jag bara drömmer, att du kommit tillbaka till mig och allt är bra, att allt är som förut, men inom mig vet jag att det aldrig kommer att bli så. Att jag aldrig någonsin kommer att få känna på din mjuka päls , känna dig andas tätt intill mitt öra eller susa fram på en äng . Det är så defenitivt nu, du är död och jag är kvar, jag har Jäger jag älskar han men du äger fortfarnde halva mitt hjärta, en bit som föralltid är borta. Ingen förstår vad jag hade med dig, en vänskap så djup. Jag minns dom sista minuterna , fy fan , bilderna som estat sig fast på min näthinna är förjävliga, din sorgsna blick , jag skriker inombords, det skulle inte slutat så här, förlåt men vad skulle jag göra ? Du fattas mig, glöm mig inte för jag kommer aldrig att glömma dig, Jag älskar dig.

Annons

The photo has no tags

October 2010