Match rapport MFF-GAIS 0-0

En poäng och blandade intryck

MFF klarade av den allsvenska premiären mot GAIS med hedern i behåll, gav blandade intryck och tog en poäng av tre möjliga.

Avspark. Försök till spel. Kamp. Långa bollar. Kamp. Några försök till. Kamp. Fler långa bollar. Kamp. Paus. Försök till spel. En och annan lyckad sekvens. Kamp. Långt. Kamp. Kamp. Trött. Kamp. Kramp. Slut.
Ungefär så. GAIS-MFF blev med andra ord en typisk allsvensk premiärmatch. Skönt att ha avklarad, skön att inte ha förlorat. Helt ok att jobba vidare ifrån. En veckas träning till, en vecka mer vår så pu det igen – i hemmapremiären mot Örebro.

Första intrycket från Gamla Ullevi måndag kväll var likväl att man var rätt bra besviken på vad man fick se MFF åstadkomma framåt. Ett blekt och trubbigt mittfält utan förmåga att hålla fast bollen, ett inkompatibelt anfallspar med få vettiga bollar att bearbeta. Var detta verkligen allt som gick att åstadkomma?

Men man får, förstås, besinna sig, rannsaka sina förväntningar och ta in verkligheten. En verklighet i vilken – bland annat – MFF varken beträtt naturgräs eller spelat match på två veckor och i vilken de allsvenska premiärplanernas beskaffenhet gör de flesta fotbollsspelare och det mesta fotbollsspel stor orättvisa. En till synes stel och spänd MFF-offensiv fick i varje situation utöver motståndarförsvarare kämpa med oberäkneliga studsar på tuvorna och märkligt avstannande bollar i gruset mellan tuvorna. Och då var Gamla Ullevi ändå helt ok om man jämför med ett par andra av premiäromgångens planer. Nå, nu ska allsvenskan starta tidigare och vår säsong – i detta fall vårsäsongen - förlängas, så nu gillar vi läget här. Då gillar vi att det överhuvudtaget gick att genomföra en match strax söder om polcirkeln den femtonde mars efter den strängaste vintern på tjugo år. Tillkämpat eller ej. Gillas.

Älskar gör man däremot att se de himmelsblå tröjorna glittra i strålkastarljuset igen efter drygt fyra långa månader; alltid, oavsett omständigheter och yttre förhållanden. Men frågan är om några himmelsblå tröjor glittrat vackrare än de fantastiska jubileumsskjortorna. Hungrigt väntade man på varje närbild från tv-kamerorna; ska bli underbart att se dom igen på hemmaplan.

MFF hade två bra perioder spelmässigt i matchen, en i början av varje halvlek. Redan i andra minuten blev Daniel Larsson mystiskt offsideavvinkad i bra läge, i minuten efter slog Wilton Figueiredo en fin cross till Ulrich Vinzents, vars inlägg Agon Mehmeti nickade på mål. Och i sjätte minuten utmanade Jeffrey Aubynn framgångsrikt från sin vänsterkant, slog inlägg mot bortre delen av straffområdet, där Daniel Larsson smart nickade bollen tillbaka. Tyvärr kom ingen framstörtande och stötte bollen i mål, men det var en mycket fin sekvens av MFF.

MFF:s inledande övertag mattades snart och matchen gick över i en fas av lågt tempo, kamp, hög felprocent och många avblåsningar. Det MFF som vill ha mycket boll och föra spelet såg inte helt bekvämt ut i miljön och började slå alltmer långa bollar mot allt ensammare anfallare. Inte för att det var helt värdelöst. Daniel Larsson var i första halvlek ett konstant hot med sina löpningar, snabba fötter och bra bollmottagningar. Bästa möjligheten för Daniel i 23:e minuten, en kontring på en kontring där Ulrich Vinzents skickade upp bollen, Daniel Larsson fick fatt i den mellan två gaisare och tryckte iväg ett skott i flykten strax utanför.

Agon Mehmeti har vuxit till sig en smula till sin tredje säsong med laget, har med Ofere skadad fått förtroendet från start och är också den som gjort flest mål under försäsongen. Han slet hårt i matchen med stor rörlighet, men hade fullt förståeligt svårt att hävda sig i alla luftdueller om de långa bollarna. Två gånger var det dock perfekta Agon-lägen i straffområdet, men båda gångerna fick han inte till första tillslaget och chansen försvann. Vid första tillfället borde MFF sannolikt haft straff. En frispark från vänster slagen av Molins damp ner hos en helt omarkerad Agon i straffområdet, men bollen fick en svår studs. När Agon väl sköt hade Gais hunnit täcka upp – men, bollen tog en utsträckt arm i röran. Domare Martin Hansson friade.

Den gången. Men inte sju minuter senare. När en annan boll studsade till i det andra straffområdet, nu upp på Daniel Anderssons bål-huvud-arm, väldigt svårt att se vilket. Martin Hansson dock säker på sin sak: straff till GAIS. Inkonsekvensen och den förmodliga chansningen i domslutet stack i ögonen och medan Wanderson förberedde sig att slå straffen förlikade man sig med tanken på underläge. Dessbättre fanns det en till som ville ha ett ord med i laget, eller snarare en hand: Johan Dahlin. Wanderson sprang fram, stannade upp, stannade upp igen – och slog sedan en lös straff mitt i målet. Johan Dahlin läste honom som en öppen bok och vänta iskall ut misslyckandet, fick upp en labb och sög sedan in returen. Imponerande!

MFF hade alltså svårt att hitta vägar framåt under stora delar av matchen, mycket beroende på att mittfältet totalt sett inte riktigt fungerade. Wilton Figueiredo varvade stenhårt defensivt jobb, lyckat bollhållande och ett par öppnande pass med farliga bolltapp och enkla misstag; utöver de försvårande förhållandena ser det ut som att han ännu håller på att lära känna sin nya mittfältsroll. Sammantaget lyckade Wilton och Robert Åhman Persson i den här matchen aldrig riktigt ta kontrollen över händelserna så som man skulle önska, även om båda hade sina stunder. På kanterna slet både Jeffrey Aubynn och Guillermo Molins ont, och vaskade fram några farligheter var, men var kanske de som jämte anfallarna led allra mest av premiärplanen. Det ska dock framhållas att båda två plus Wilton tvingade fram många frisparkar från GAIS-spelare som inte förmådde stoppa dem på annat sätt, och det är gott tecken. Både Jeff och Gische mattades i andra halvlek, och nog satt man och väntade på byten en stund innan de effektuerades i den 81:a minuten.

Det stora glädjeämnet blev försvaret och hur väl försvar och målvakt fungerade tillsammans. De flesta som följt MFF under vårens träningsmatcher har nog känt störst oro över i vilken grad den nya backlinjen med Daniel Andersson och Jasmin Sudic och Joseph Elanga skulle hinna trimmas samman. Roland Nilsson valde att peta Joseph Elanga och satsa på Markus Halsti istället, vilket i den här matchen såg hur bra ut som helst. Till höger gjorde Ulrich Vinzents sitt jobb fint så som oftast, och i mitten övertygade Daniel och Jasmin. Daniel Andersson såg lagom till seriestarten ut att ha växt in i rollen till fullo och agerade försvarschef med bravur. Låt vara att backlinjen lär ställas på svårare prov än Gais, men samtidigt kommer den bara att bli bättre och bättre.

En helt ok inledning av serien. Nu: vidare, ladda, längta. Till första hemmamatchen.

Matchens lirare: Johan Dahlin, Malmös målvakt

Annons

The photo has no tags

September 2010