June
Monday 13 October 2008 photo 2/2
|
"Robotar. Fy fa-an. Det finns nog ingenting jag avskyr så mycket som de påstått 'tänkande' plåtburkarna. Vadå artificiell intelligens, det är ju bara kvalificerat skitsnack, ett dumt påhitt för att skrämma oss skattebetalare. Jag ska allt överbevisa dem, det ska jag. Folk ska få reda på sanningen om de fyrkantiga, livlösa skrothögarna."
Jim spottade. Den skäggige mannen som varit tvungen att lyssna på Jims pladder skakade på huvudet när hissen stannade och pratkvarnen stormade ut. Jim suckade för sig själv, gick ut ur byggnaden och fortsatte längs stadens blöta gator. Hans händer var nedstoppade i jackfickan för att inte bli blöta av spöregnet. Det började bli kallare nu också, hösten var snart över. Hans snart dyngsura hatt började ge med sig och hängde ner över hans huvud. Jim ökade takten och halvsprang mot kvarterets krog, Rostiga Bulten. Detta var hans tillhåll, hans gömställe. Här kunde han vara anonym, dricka i lugn och ro och prata om sina många teorier.
"Vid Stora Öknens muterade maskar, hur skulle elektronik kunna återskapa människans tänkande egentligen? Hur tusan tänkte de när de hittade på en sådan smörja? På universitetet fick vi lära oss att elektronik består av ettor och nollor. Hur skulle dessa kunna representera mänskligt beteende? Kan du säga mig det?"
Bartendern nickade åt honom, precis som han alltid gjorde när Jim surrade en massa skit och ville ha medhåll. Berusade kunders monologer var det enda som hindrade honom från att skjuta sig själv. Det var ungefär så mycket han hade att leva för. Samt odlingen på bakgården, men den räknades knappast. Jim spände ögonen i bartendern men struntade i att vänta på ett svar. Han började bli uppvärmd nu.
---
Inledning ur Glimtar - Del 1.
Bild av Mathias Leth
Jim spottade. Den skäggige mannen som varit tvungen att lyssna på Jims pladder skakade på huvudet när hissen stannade och pratkvarnen stormade ut. Jim suckade för sig själv, gick ut ur byggnaden och fortsatte längs stadens blöta gator. Hans händer var nedstoppade i jackfickan för att inte bli blöta av spöregnet. Det började bli kallare nu också, hösten var snart över. Hans snart dyngsura hatt började ge med sig och hängde ner över hans huvud. Jim ökade takten och halvsprang mot kvarterets krog, Rostiga Bulten. Detta var hans tillhåll, hans gömställe. Här kunde han vara anonym, dricka i lugn och ro och prata om sina många teorier.
"Vid Stora Öknens muterade maskar, hur skulle elektronik kunna återskapa människans tänkande egentligen? Hur tusan tänkte de när de hittade på en sådan smörja? På universitetet fick vi lära oss att elektronik består av ettor och nollor. Hur skulle dessa kunna representera mänskligt beteende? Kan du säga mig det?"
Bartendern nickade åt honom, precis som han alltid gjorde när Jim surrade en massa skit och ville ha medhåll. Berusade kunders monologer var det enda som hindrade honom från att skjuta sig själv. Det var ungefär så mycket han hade att leva för. Samt odlingen på bakgården, men den räknades knappast. Jim spände ögonen i bartendern men struntade i att vänta på ett svar. Han började bli uppvärmd nu.
---
Inledning ur Glimtar - Del 1.
Bild av Mathias Leth
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/joccish/279597412/
Visa toppen
Show footer