var hos psykologen inför utredning idag.

http://jodinefritzl.blogg.se/2014/january/101-borderline-vs-manodepressivitet.html

Ja, han lyckas ju alltid få in rätt mängd ångest blandat med sorg, precis som man känner sig de flesta dagarna ungefär.

Jag glömmer ju som tur är inte allt utan bara när jag har mycket ångest, och då minns jag kanske en fjärdedel av det. Har hänt när jag var yngre att jag "vaknat upp" ur såna episoder och sett att jag skadat nån, haft sönder nåt, rivit ut hela bokhyllan osv utan att minnas. Borderline är ju en biverkning av saker som hänt i barndomen, så då mår man ju undermedvetet dåligt av saker man minns, men om jag är bipolär utöver det så är det en sjukdom så då mår man ju dåligt oavsett vad man minns eller inte så att säga. Så fan vet vilket som är bäst haha :o

Prixis!!

Nej, det är ju lite pest eller kolera det där. =o/