Saturday 8 November 2008 photo 1/1
|
Jag vill helst bara gråta, men det kommer inga tårar. Jag vill helstbara sova, men det går ju inte att sova dygnet runt. Jag vill helstsluta tycka synd om mig, men det känns så otroligt meningslöst allting.
Jagvill helst känna att saker och ting är värda nåt, jag vill känna attmitt liv är här och nu. Istället känns det som om jag lever på gamlaminnen och framtidsdrömmar. Det är inget liv här och nu, det är då ochsen.
Utan min familj vore jag ingenting. Tänk om jag inte hadedom att älska tillbaka, precis som dom älskar mig? Då skulle jag noginte orka ens hälften av vad jag orkar idag - och ändå orkar jag inteens hälften mot vad alla i min omgivning verkar göra.
Mitt livverkar bestå i att vara deppig och undra när det ska ta slut. Jag vetså väl att bara jag kan göra mitt liv drägligare, men jag förstår intehur. Varje gång jag tror att jag hittat en ny pusselbit som kanske kanhjälpa mig på vägen så verkar jag missuppfattat allting och minateorier rasar ihop som vore dom sandslott som slukas av höga vågor.
Omjag visste vad jag skulle göra åt mitt dilemma skulle jag göra det påen gång - det är verkligen ingen rolig upplevelse att sitta fast i sinagamla och dåliga vanor utan att lyckas komma loss... Jag vill så gärnabli (Nej jag har inte skrivit det, men jag känner exakt så som den personen gör...)
Jagvill helst känna att saker och ting är värda nåt, jag vill känna attmitt liv är här och nu. Istället känns det som om jag lever på gamlaminnen och framtidsdrömmar. Det är inget liv här och nu, det är då ochsen.
Utan min familj vore jag ingenting. Tänk om jag inte hadedom att älska tillbaka, precis som dom älskar mig? Då skulle jag noginte orka ens hälften av vad jag orkar idag - och ändå orkar jag inteens hälften mot vad alla i min omgivning verkar göra.
Mitt livverkar bestå i att vara deppig och undra när det ska ta slut. Jag vetså väl att bara jag kan göra mitt liv drägligare, men jag förstår intehur. Varje gång jag tror att jag hittat en ny pusselbit som kanske kanhjälpa mig på vägen så verkar jag missuppfattat allting och minateorier rasar ihop som vore dom sandslott som slukas av höga vågor.
Omjag visste vad jag skulle göra åt mitt dilemma skulle jag göra det påen gång - det är verkligen ingen rolig upplevelse att sitta fast i sinagamla och dåliga vanor utan att lyckas komma loss... Jag vill så gärnabli (Nej jag har inte skrivit det, men jag känner exakt så som den personen gör...)