April
Friday 6 November 2009 photo 1/1
|
Följande text skriver jag inte för att jag vill ha massa bra kommentarer som säger det motsatta av vad jag skriver för uppmärksamhets skull, heller inte för att göra en viss händelse dramatisk, det är bara för att jag måste skriva av mig.
Jag skäms...
Jag har precis kommit till en väldigt hemsk uppenbarelse. Jag är ingen bra människa. Eller man kanske ska säga "inte frisk". Jag ska förklara vad jag menar.
Jag tror att jag har en social fobi, jag är livrädd för att få kritik. Om det finns minsta lilla chans att någon händelsevis kanske skulle bli besviken på mig av vilken anledning som helst, så stänger jag av, jag flyr.
Jag är lat. Jag orkar inte svara på mail jag får på youtube och myspace och facebook och twitter och skolmailen och alla ställen där man kan nå mig. Jag ger mig själv helt värdelösa ursäkter om att jag kan göra det sen, "jag kommer orka imorgon", "jag måste göra det här först" blablabla.
Jag ger mig själv bara fler ursäkter hela tiden, tills det tagit så lång tid att jag bara tänker "äh, det är väl glömt nu". Sen när jag vill ta tag i det, så tror jag att jag kommer bli kritiserad när jag svarar 2 månader sent, (vilket jag säkert skulle bli) och vågar inte.
Det här bara fortsätter, det slutar aldrig.
Det finns mer. Jag har blivit isolerad, jag orkar inte ens ta kontakt med folk längre. Nu har det tagit så lång tid sedan jag själv kontaktade någon för att ses elr vad som helst att jag nu blir rädd för att bli kritiserad, på exakt samma sätt som mailen. Det roliga är att jag blir kritiserad ändå, jag blir rädd att något ska hända, och just därför händer det.
Så nu sitter jag bara i mitt rum som jag inte orkar städa och lyssnar på Opeths sorgliga låtar och tycker synd om mig själv och hoppas på att det ljusnar en dag, att en dag kommer jag helt magiskt orka ta tag i mig själv och orka!
Men den dagen kommer inte komma.
Jag behöver kraft för att ta tag i mitt liv, för det går inte bra någonstans just nu, jag sårar tom de som betyder mest för mig, och allt pga att jag är rädd att göra mig själv illa.
Men jag vet inte vart jag ska få kraft ifrån. Jag kan inte fråga någon efter hjälp, jag är för rädd. Sen ser jag inte hur någon skulle kunna hjälpa mig bara sådär, det är för mycket begärt.
Jag är ingen bra person. Jag är dålig i skolan, jag är dålig i mitt förhållande, jag håller inte i mitt sociala liv, jag övar inte ens trummor hemma längre. Vart ska det här sluta?
Hjälp mig Gud.
Grant me sleep, take me under
Like the wings of a dove, folding around
I fade into this tender care
(lyssna på musiken)
http://www.youtube.com/watch?v=BiaaVMq0SKo
Jag skäms...
Jag har precis kommit till en väldigt hemsk uppenbarelse. Jag är ingen bra människa. Eller man kanske ska säga "inte frisk". Jag ska förklara vad jag menar.
Jag tror att jag har en social fobi, jag är livrädd för att få kritik. Om det finns minsta lilla chans att någon händelsevis kanske skulle bli besviken på mig av vilken anledning som helst, så stänger jag av, jag flyr.
Jag är lat. Jag orkar inte svara på mail jag får på youtube och myspace och facebook och twitter och skolmailen och alla ställen där man kan nå mig. Jag ger mig själv helt värdelösa ursäkter om att jag kan göra det sen, "jag kommer orka imorgon", "jag måste göra det här först" blablabla.
Jag ger mig själv bara fler ursäkter hela tiden, tills det tagit så lång tid att jag bara tänker "äh, det är väl glömt nu". Sen när jag vill ta tag i det, så tror jag att jag kommer bli kritiserad när jag svarar 2 månader sent, (vilket jag säkert skulle bli) och vågar inte.
Det här bara fortsätter, det slutar aldrig.
Det finns mer. Jag har blivit isolerad, jag orkar inte ens ta kontakt med folk längre. Nu har det tagit så lång tid sedan jag själv kontaktade någon för att ses elr vad som helst att jag nu blir rädd för att bli kritiserad, på exakt samma sätt som mailen. Det roliga är att jag blir kritiserad ändå, jag blir rädd att något ska hända, och just därför händer det.
Så nu sitter jag bara i mitt rum som jag inte orkar städa och lyssnar på Opeths sorgliga låtar och tycker synd om mig själv och hoppas på att det ljusnar en dag, att en dag kommer jag helt magiskt orka ta tag i mig själv och orka!
Men den dagen kommer inte komma.
Jag behöver kraft för att ta tag i mitt liv, för det går inte bra någonstans just nu, jag sårar tom de som betyder mest för mig, och allt pga att jag är rädd att göra mig själv illa.
Men jag vet inte vart jag ska få kraft ifrån. Jag kan inte fråga någon efter hjälp, jag är för rädd. Sen ser jag inte hur någon skulle kunna hjälpa mig bara sådär, det är för mycket begärt.
Jag är ingen bra person. Jag är dålig i skolan, jag är dålig i mitt förhållande, jag håller inte i mitt sociala liv, jag övar inte ens trummor hemma längre. Vart ska det här sluta?
Hjälp mig Gud.
Grant me sleep, take me under
Like the wings of a dove, folding around
I fade into this tender care
(lyssna på musiken)
http://www.youtube.com/watch?v=BiaaVMq0SKo
Comment the photo
men jag vet hur det är. Jag förstår vad du menar, inte allt, men mycket. någon skrev att du borde ta kontakt med en psykolog, men av mina erfarenheter är bup ett gäng fega töntar och inga man egentligen vill träffa. Du är faktiskt en väldigt trevlig människaoch någon som man VILL umgås med, inte bara gör det för att du är med i det där bandet med ett jävligt långt namn som man lyssnar på.
Jag tycker att det är okej att ligga lite efter i det sociala livet (jag menar, jag kollar på denhär bilden NU och inte när du la upp den) , för det är inte meningen att man ska vara übersocial hela tiden. Alla vuxna brukar ju aäga att man ska ta det i sin egen takt och efter vad man själv klarar av. och ibland har vuxna rätt (DET trodde jag aldrig att jag skulle säga).
du är bra på det du gör och folk gillar det. bara du tycker om det ska det väl gå bra?
och om jag var en galen fan-girl skulle jag bli glad om jag fick ett svar på mitt mail, även om det har gått tre månader ;)
och du är bra. låt aldrig någon annan säga något annat till dig. för så länge du är den du VILL vara, är du ju perfekt hah då är du ju faktiskt david!
aight!? :)
Men det gäller att försöka ta tag i en liten bit i taget, försöker man med för mycket på en gång blir det bara skit och man ger upp och lägger av..
Men tar man lite i taget och låter det ta tid ist så finns chansen att det blir bättre :)
(och sen tycker jag att du får peta på mig eller nått om du skulle se mig på Behemoth :) )
Citerar NPH: When I'm down I just stop being down and be Awesome instead. True story.
Du är mänsklig, punkt. Det är normalt att vara rädd, faktiskt. Och försök att inte vara rädd för att vilja få hjälp, jag finns här David, det vet du.
Det kommer bli bra, om du vill att det ska bli det!
Du är inte dålig, du är mänsklig.
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/joeyjunior/422300590/
Visa toppen
Show footer