Tuesday 2 February 2010 photo 2/2
![]() ![]() ![]() |
Det finns två saker till som jag kände att jag ville skriva, men ville ha det på en separat bild, så de kommer här. Jag ska också nämna bara att jag kan få detta att låta som att jag lider värre av det här än att jag inte är tillsammans med Nathalie längre. Det är inte sant, jag lider värre av det än det jag snart kommer skriva om, jag vill bara inte skriva mer om det mellan mig och Natta, det passar bara inte här på bdb.
Som några av er vet så arrangerar min skola (Viktor Rydbergs Gymnasium) en musikal varje år som treor får ha hand om och använda istället för sitt 100p projekt som alla i gymnasiet måste läsa, (det är den uppsattsen som är 10-20s lång). Treorna får göra auditions för att se om dom får vara med elr inte, vilket jag såklart gjorde. Mitt första val var som trummis, andra var som skådespelare/sångare. Jag kom inte med på något av dom. Jag förstod inte då hur illa det här var, det förstog jag bara för några veckor sedan.
Årets musikal var: Dracula.
En mörk, gotisk, melankolisk, blodig men oerhört romantisk berättelse som många av er säkert redan känner till. De som känner mig vet säkert att det här är nästan exakt en definition av mig. Det skulle vart helt perfekt. Jag skulle fått spela trummor elr skådespela i en musikal som innehåller blod, mystik, underbara kläder, underbar musik och vampyrer. Jag älskar allt detta så djupt. Ni anar inte.
Så gick tiden vidare, och jag försökte glömma bort det och tänka på annat. Det hjälpte bara tills dess att jag såg musikalen. Jag blev ursinnig av hur bra den var. Den var vidrigt bra. Jag började gråta av en musikal som elev gjort. Hur ofta händer det? Jag kan inte ens beskriva den, det var den som beskriver mig, hela mig. Allt från den viktorianska gotiska klädstilen som alla hade, till de blodiga scenerna, till de komiska och nästan löjliga scenerna, till den den klassiska/rockiga men onda musiken, till Dracula.
Dracula. Han som spelade Dracula var bra. Men det räcker inte, det var inte bara en roll jag skulle kunnat spela. Det var min roll. Jag skulle spelat Dracula. Alla som känner mig och som såg musikalen trodde att det var jag när de såg honom. Men nej, istället måste jag skriva en 20 sidor lång uppsatts om hur man bygger muskler under en kort tid.
Det skulle varit perfekt. Min sista chans att skådespela på en scen, som vampyr, som Dracula. Men det är för sent nu, och jag kommer aldrig få en liknande chans igen.
En sista sak som jag känner att jag vill dela med mig är en dröm jag hade inatt. Hur det än låter så har den ingen koppling till någon elr något i mitt liv, det var bara en oerhört stark dröm som jag vill skriva ner. Jag kommer inte ihåg allt, men jag kommer ihåg det allra viktigaste.
Det var i framtiden, några år fram bara, och jag hade hittat min själsfrände. Den person som det är meningen att man ska spendera livet med, tillsammans, lyckliga. Och jag var lycklig, jag var den lyckligaste människan på jorden. Det jag minns sen, var att hon dog. Jag vet inte hur och jag vet inte varför, men hon dog. Och jag stod vid hennes säng där hon låg, helt stilla stirrade jag på henne. Hon låg där som om hon sov, helt stilla och fridfull. Så hörde jag plötsligt hur hon talade till mig i mitt huvud, hennes sista tankar innan hennes själ lämnade sin kropp. Hon sa:
Förlåt mig för att jag lämnat dig i livet såhär, jag vill inget annat än leva med dig. Men jag ber dig, var inte ledsen. Jag kommer vara med dig, tills dess att vi ses igen i himlen, då vi kommer leva tillsammans för evigt. Jag kommer vänta på dig där. Hej då min älskade, tills vi ses igen.
Jag skrek. Jag grät. Jag försökte slänga mig efter henne, men något höll fast mig. Två skepnader som jag tror var änglar höll fast mig i vardera arm. Allt kändes långsammare, som att tiden stod still och jag och allt runtom mig rörde sig långsammare. Jag försökte rycka mig loss för att bara hålla om henne en sista gång. Men det gick inte. Det var den sista gången jag skulle se henne i verkliga livet. Jag grät. Jag skrek. I vånda.
Jag vaknade, och började gråta.
Comment the photo
Din dröm påminnde om Dracula, tragiskt nog.
![](http://cdn07.dayviews.com/44/_u4/_u2/_u1/_u3/_u7/u421377/1289387321_1.jpg)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
din dröm låter väldigt deprimerande.. jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva men det känns fel att inte skriva något >.<
![](http://cdn07.dayviews.com/44/_u4/_u2/_u1/_u3/_u7/u421377/1289387321_1.jpg)
YEAH SNÄLLA SPELA TRUMMOR I VÅRAN MUSIKAL! fetz me kul det skulle vara :D:D:D:D:DD eller du kan ju få vara med och spela teater om du vill också! bvi kan skriva en roll som BARA passar på dig! yeah heavy! :DD
en nära familjemedlem till mig dog igår. jag trodde jag skulle skrika som i hel förtvivlan men jag ahr mer gått in i förnekelse och gråter när jag inser att jag inte kan ringa henne. tur att jag är hos min fru annars..ah. so yeah..i guess i can relate dude<3
![](http://cdn07.dayviews.com/44/_u4/_u2/_u1/_u3/_u7/u421377/1289387321_1.jpg)
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/joeyjunior/440849140/